Direktlänk till inlägg 5 januari 2013
Pirr! Vilken underbar start på morgonen, jag vaknar med massa fin musik från datorn och härligt putter från kaffebryggaren.
Superfina superbraiga Ida hon vaknar upp med en AHA-upplevelse och vet helt plötsligt vad hon vill med detta året. Hur fantastiskt är inte detta?!
Mina mål och planer för året är ju fortfarande luddiga men jag hoppas att de ska bli skarpare snart och att även jag kan börja formulera dem bättre. Just bättre fokus du har på målen destu lättare är det att staka ut vägen dit. Att tex. ha som mål "bli mer tränad" känns som "jaha, hur då, vart står jag idag, vad vill jag bli mer tränad på/i, hur vill jag träna, vad och vilken tid vill jag lägga ned osv osv" det blir så mycket längre att fundera och det är dessutom lätt att man börjar fokusera på fel saker.
Ett par av mina huvudmål i år är dock att 1. Se saker som möjliga, "Believe in yourself and nothing is impossible!" 2. Börja fokusera på saker som jag gör, "får" göra. Sluta upp med att fokusera på sådant som innehåller negativa termer som orden "får inte, förbjudet" osv. Detta för att hjärnan fungerar så att tänker jag "nej jag får inte äta godis" så blir jag totalt fokuserad på detta och vill vill vill äta godis. Att istället se andra positiva saker och kanske hitta nya bättre/godare/finare saker så är det ännu bättre ;)
Idag ska jag iväg och jobba lite, sisådär 4 timmar och så tänkte jag sola lite innan. Så jag hoppas folk har lite nyårs löften kvar fortfarande och vill köra järnet idag. Det finns egentligen inte mycket som slår en hektisk dag på Actic med massa svettiga människor och man dras in i deras lyckoendorfiner.
Därför vill jag tipsa alla som funderar på de, att försöka komma igång med sin träning, har ni svårt med det så bolla gärna med mig. Jag kan försöka komma med tips och idéer till att komma till denna underbara känsla som det faktiskt ger när man får riktigt pump i musklerna eller upplever en runnershigh!
Jag fick faktiskt en endorfinkick senast igår! Det var tungt de första km, men samtidigt höll jag ett tempo på strax under 5 min/km trots de skick jag är i. När jag kom in på 5e km kände jag hur benen började flyta under mig och jag lyckades öka tempo och sista km gick faktiskt på 4.36 min/km. SÅNT är de jag tränar för, den upplevelsen. Jag skiter nog egentligen ganska hårt i tiden, utan känslan och gensvaret från kroppen. Det är de jag går igång på.
Nä, dags att byta om och bege sig till bussen. Kör hårt idag nu folket, "I just wanna make you sweat" ;)
PUSS