Stockholms marathon 2013

Dagen började med att jag klev upp 5.30 för att dricka mitt morgonkaffe och göra mig i ordning. Torill hämtade mig kl 7 så for vi norröver mot storstaden. Peppade till tusen var vi båda två, pirriga och fnittriga. Torill började prata något om att jag minsann hade kapacitet för 4 timmar plusminus någon minut. Jag svarade att jag hade målet som mål. Så vi kom överrens om att köra på så som bara vi kan. Jag berättade att jag minsann drömt om att vi redan sprungit. Då gick första halvan av loppet tokbra, sen rätt vare var satt vi i bilen hem. Ingen av oss mindes hur andra halvan gått, hur vi duschat och sedan satt oss i bilen på vägen hem igen. Men vi mindes att vi sprungit på 4.13 och fått våra medaljer och tröjor. Torill skrattade lite och menade på att det nog var ett bra omen inför loppet.

Kom till Stockholm, åkte in till stadion, hämtade ut våra nummerlappar, peppade, fixade allt och ställde oss i startledet. kl 12 gick startskottet för de som var i första startledet. Vi fick starta kl 12.10 Sprang på, kände från början att magen inte var med idag. Usch denna eviga fajt, ska de fungera eller inte?! Nåväl, var bara att göra det som gick. Springa på, kilometerna verkligen rusade förbi, rätt vare var sprang vi förbi 4 kms skylten. Och fortsatte. Torill den lilla galna kvinnan (som sprang sitt 74e marathon!) sprang och peppa på publiken hela vägen, hejade på dem så de skulle heja på oss löpare. För de var väldigt tyst i publiken! efter 16 km fick jag ge mig första gången, in på toaletten och sedan iväg igen. Blev inte bättre eftersom det inte fungerade. Fick gå 3-4 gånger under loppet. Släppte lite grann sista 7 km så då fick jag njuta alla fall.

Första varvet gick relativt fort, rätt vare var så skulle vi ut mot Djurgårn och Gärdet. Där var det i princip folkdött på publik. Mycket tråkigt men i övrigt en fin natur. Efter ca 9 km kom vi in till stan igen. Började närma oss 30 kms markeringen, då är det bara 12 km kvar. Helt sanslöst, snart i mål alltså!

Som sagt, sista 6-7 km släppte det värsta med magen och jag kunde faktiskt - konstigt nog - njuta den biten. Med över 30 km i kroppen så kunde jag le och njuta, regnet som kom gjorde ingenting för vi hade snart genomfört marathon. och Torill sprang på sidan om så otroligt peppande och puschande underbar och sa "FAN BELLA VAD BRA DU ÄR VAD BRA DETTA GÅR!" och det gjorde att man kunde ta lite till. Och kände att tusan, vi har nästan 4 timmar inom sikte. WOW. När vi passerar 41 km och närmar oss stadion så säger jag till henne "Det blir ingen slutspurt så du vet" och svarade hon att vi höll ju på med den. Kommer in i stadion och man känner publikens jubel, att det snart är klart, genomfört. Knäna värker lite grann, låren känns och vaderna börjar bli nästan lite krampaktiga. Men vi fixar det! Jag gör självklart flygplanet in över mållinjen, bara för att jag kan efter 42 km med magproblem dessutom. (bevis hittar ni HÄR) Fy tusan vad vi är grymma! 4.03.51 springer jag in på och jag är så tacksam, så glad och så chockad över tiden. Det trodde jag aldrig, ALDRIG!

Stort tack till Torill som gjorde detta med mig, utan henne hade det gått mycket segare och inte alls lika glädjefullt skulle jag tro :)

Min min min, bara min!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hoppsan vad tiden springer iväg! Minns inte riktigt när jag skrev senast mer än att de var ett bra tag sedan... Alla fall, har lite julledigt nu, underbart! Jobbade öppningen dagen innan julafton vilket gjorde att jag slutade tidigt den dagen också...

Här sitter jag och toookgäspar. så galet trött så de finns liksom inte! Ändå har jag litegranna av sovmorgon för andra dagen i rad. men då blir man ju vaken på natten när Simon kommer hem. så har man svårt att somna om dessvärre. så inatt blir det ...

Godmorgon!   Gosh så trött jag är på morgonen, är ju verkligen inte van att kliva upp såhär tidigt. men jag mår bra! jag är så glad att ha börjat jobba igen och igår var en supermysig dag trots vissa tvätstående barn ^^,   på morgonen tillexe...

När man är så trött att man är illamående redan när man kliver upp. gav upp försöket att sova när de var en halvtimme kvar innan klockan skulle ringa.. och man vet att veckan inte ens har börjat ännu. Jobbar 8-17.15 idag och jag har inatt legat och v...

Ser ljuset i tunneln! Känner mig bättre, sover iofs oroligt men kan ju bero på att jag knappt gjort annat än att sova och vila senaste veckorna. Men jag hostar i princip ingenting, kan nästan sova utan nässpray och jag känner mig piggare. Så bara den...