Direktlänk till inlägg 25 augusti 2013
110.
ajajaj, kan meddela att man nu haltar pga smärta i knän och fötter. Fötterna känns som fotbollar och knäna inte långt ifrån. Men jag har klara't!
Hepp, ta allt från början kanske?
Kl 17 igår åkte jag och mamma ned till Söders IP, där var det ett gäng galningar i full gång. (Vissa mer och vissa mindre) 48 timmars startade ju trots allt nästan 30 timmar tidigare medans 6 timmars bara hade en timme kvar. Så 6 timmars började öka takten för att jaga de sista km man kan skrapa ihop, grymt att se vilken fart vissa kan uppbåda efter 5 timmars löpning lite drygt!
Nerverna kom igång men jag hittade Thomas och hans son Arvid så prata lite med dem som ändå är mitt uppi 6 timmars. Senare ska Thomas svira om för att fortsätta med 12 timmars också. Passar på att dona på med det sista innan loppet, kissa, hämta nummerlapp och fixa med chip på skorna. Mamma åker hem för att käka och hämta Nils innan de ska komma och heja på mig någon timme. Kl 18 går startskottet för oss 12 timmars, det var bara att köra på. Samtidigt som man försöker hitta fokus på att inte springa förfort ska man också försöka komma in i ett bra tempo som man ska orka hålla ett tag och inte fokusera förmycket på hur lång tid man ska hålla på. Jag menar, 12 timmar - jisses! Varv efter varv rullade på, man sprang och pratade med andra, sprang i sin egen värld och bara var.
Fick support både i form av medlemmar från gymmet, kollega och chef. riktigt skoj! Tacksamt kan jag meddela då man har någonting att se varje varvning :) Satte upp att försöka dricka varje kvart och äta något varje halvtimme ungefär. På så vis rullade tiden på och poff var första timmen gjord och så höll man på. Efter drygt en timme kom mamma och Nils och kikade också. De hade med sig både Pepsi max, snickers och salta nötter. Riktigt fint att ha lite eget att plocka med! :) Så efter 3 timmar tog jag första snickersen och den satt fint, drack pepsi också eftersom det är typ det bästa som finns ;)
Fram till ca 2,5 h var det ganska mentalt jobbigt. När jag sedan kommit upp i 25 km sa jag till mamma "Nu är jag en fjärdedel till 10 mil!". Efter detta så släppte det mentalta ganska mycket, det flöt på och man började jaga km för km. Mamma och Nils åkte när jag kommit upp i dryga 3 mil. Sedan började jag fokusera på att fixa pb innan 6 timmar var avklarat. Så tog då rygg på en tjej som jag höll liknande tempo som. Bra precis innan 6 timmar så fixade jag 53 km - nytt pb! Och att jag dessutom fixade det på mindre än 6 timmar gjorde mig ännu gladare. Men efter de saktade jag ned. Nog för att jag fortfarande hyste hopp om att fixa 10 mil så tänkte jag att det är bättre jag lyssnar på kroppen och tar det pö om pö. Fokusera på en mil i taget - upp till åtta mil skulle jag alla fall sa jag till mig själv. Fick gå och kissa tre gånger men man ville inte göra de allt för ofta liksom.
Tog min andra snickers efter vändningen vid 6 timmar. Fram till de hade klockan faktiskt gått ganska fort. Detta kan ju bero på att man mentalt var förberedd på 12 timmar. Då jag de första två timmarna sprang och funderade på att bryta fanns dessa tankar inte alls nu längre. Det var sjukt att klockan var över midnatt och man fortsatte nöta. Kom upp i 6 mil, 6,5 mil, 7 mil! Vid kl 3 på natten tog jag den tredje snickersen för att fira att jag lyckats komma till 7 mils strecket. Tjugo över tre stod en kompis från gymmet som hängde vid staketet, jag tvingade honom att gå med mig tre varv innan han skulle åka hem och sova. Så himla skoj att det faktiskt finns folk som ställer upp och kommer och hejar på den tiden på dygnet! Gick där och pratade, berättade att jag bara hade 3,5 timme kvar.. insåg sen att nej det är ju bara 2,5 timme! haha man blir så tidsförvillad när man springer runt runt. Kroppen värkte, fötterna och knäna och huden värkte. Höfterna var stela och ömma men inte så som jag haft ont förr utan bara trötta liksom. När dessa tre varv gått fick jag en kexchoklad och en sportlunch som tacksamt togs emot. Allt som man kunde ha tillgodo var ju perfekt!
Vid halv fem kom mamma och Nils, de hade med sig Oboy - så sjukt gott!! De turades om att gå med mig når jag valde att ta ett varv eller två med promenad. Vill påpeka att jag ännu inte satt mig ned och vila mer än när jag skulle kissa. och det fanns inte heller behov för de, jag var pigg på ett konstigt sätt! När det var 1,5 timme kvar hade jag kommit upp i 85 km. Så de fanns fortfarande en möjlighet att komma upp i 10 mil om jag verkligen försökte. Men jag hade så ont i kroppen och valde hellre att gå med jämna mellanrum, Sa till mamma att målet var 95 km, allt efter det var bonus. Så jag stapplade/joggade/sprang/gick på till jag kom upp i 95 km. Då var det sedan 20-25 min till slutskottet. Nils gick därefter ett par varv med mig och mamma ett varv. Så tänkte jag att jag skulle springa sista fem minuterna. Tiden hade på något konstigt sätt gått otroligt fort för att vara 12 timmar. Man fattar det inte riktigt, 12 timmar!
5 min kvar och jag rullade igång benen igen, sprang på och när jag sedan hörde slutskottet stapplade jag till, la mig ned och bara andades, försökte fatta. Fick beröm från en medlöpare om att jag varit som en durasell kanin, gjort otroligt bra ifrån mig. Man hejar ju på varandra längst banan. Ger och man tar av positiv energi och pepp liksom. Det var kul att höra att folk tyckte man flöt på så bra ändå :) haha. De sprang runt med mäthjulet och skrev upp resultatet innan vi fick stappla upp och få våra medaljer och lottade priser. Smärtfyllda steg kan jag säga i trappan!
Jaa, vad blev resultatet undrar ni nu då?
97 492 m, ett nytt pb med 4,5 mil. Om jag är nöjd? JA! Inte tio mil men jag var ack så nära och folk trodde man skulle fixa någonstans mellan 7-8 mil. Jag sprang nästan tio mil! Känner mig oövervinnerlig!
Hoppsan vad tiden springer iväg! Minns inte riktigt när jag skrev senast mer än att de var ett bra tag sedan...
Alla fall, har lite julledigt nu, underbart! Jobbade öppningen dagen innan julafton vilket gjorde att jag slutade tidigt den dagen också...
Här sitter jag och toookgäspar. så galet trött så de finns liksom inte!
Ändå har jag litegranna av sovmorgon för andra dagen i rad. men då blir man ju vaken på natten när Simon kommer hem. så har man svårt att somna om dessvärre. så inatt blir det ...
Godmorgon!
Gosh så trött jag är på morgonen, är ju verkligen inte van att kliva upp såhär tidigt. men jag mår bra! jag är så glad att ha börjat jobba igen och igår var en supermysig dag trots vissa tvätstående barn ^^,
på morgonen tillexe...
När man är så trött att man är illamående redan när man kliver upp. gav upp försöket att sova när de var en halvtimme kvar innan klockan skulle ringa.. och man vet att veckan inte ens har börjat ännu. Jobbar 8-17.15 idag och jag har inatt legat och v...
Ser ljuset i tunneln! Känner mig bättre, sover iofs oroligt men kan ju bero på att jag knappt gjort annat än att sova och vila senaste veckorna. Men jag hostar i princip ingenting, kan nästan sova utan nässpray och jag känner mig piggare. Så bara den...