Slut. Sliten. Trött. Glad. Snarthelg!

Jag börjar se ljuset i tunneln för denna jobbperiod. Har jobbat otroligt mycket de senaste och kommer fortsätta göra det framöver. Men just nu tänker jag ett litet steg i taget. Idag och imorgon, SEDAN har jag hela tre dagars ledig. Uppe i norrland. Där jag ska bara vara, utan massa krav, utan massa busstider att passa och personer att springa på som man vill men ändå inte vill träffa. Jag ska njuta. Jag ska samla energi. Jag ska sova. Framförallt ska jag träffa min familj igen! :)

Igår gav jag mig ut på en löprunda, den slutade på 8,3 km. Den var tung, jobbig men samtidigt lättare än tidigare. Det gav mig energi och hopp om att löpningen är påväg tillbaka. Sedan jobbade jag, började kl 16 på Actic. När jag kommer dit så har hea maskinparken flyttats om! Det står huller om buller och atc'n är förflyttad och jag blir alldeles förvånad. Ställer mig som ett fån och bara stirrar. VAD HÄNDER?! De orden uttalades av flertalet personer under kvällen, alltid lika roligt att se reaktionen så jag och Ulrika fick någon idé om att förklara för medlemmarna att det alltid sett ut sådär bara de att vi flyttade en papperskorg ned till hörnet. Vi stod och fnissade branog länge åt de men sa som tur var inte det till någon ;)

Idag sov jag, jag sov till Maria ringde, då var klockan nio. Riktigt skönt! Jag behövde dess timmars sömn för att orka vara på topp ikväll, orka vara den där extra handen som kommer behövas. Ska bli spännande då det är min första kväll, tidigare har jag gått bredvid men nu blir det jag som står vid spisen och gör maten. Måtte de inte ha så höga ambitioner om mitt matlagande. hehe... Jag har även sprungit en sväng idag. Vi snackar inga distanser man fortfarande, jag genomför det. Jag springer, lyckas komma in i den där rytmen jag haft förr, där det känns bra. Där det känns som om kroppen och benen och sinnet svarar. Den där där jag tänkt mig en distans (idag 5,5 km) men den blir snäppet längre. Jag tar de där extra varvet runt parken och det slutar på 7 km. Den känslan när jag fixar mer än planerat är svår att förklara. Man äger hela världen och känner sig odödlig. Jag kan. Jag vill. Jag ska. Nu är jag påväg tillbaka folket, vi ses igen!

PUSS på er, nu ska jag packa inför kvällsjobbet. Matmat mera mat som min melodi så fint är. ciao!