har man inget annat för sig under löprundan så kan man ju alltid fundera över hur galet komplicerade vi tjejer faktist är!

det är ju ingen nyhet, men egentligen.. tänk själva, alla tjejer (inkluderar mig själv) snackar om hur vi vill att killar ska vara. De ska vara badboys men samtidigt omtänksamma och romantiska, men inte toffliga! men vi vill inte heller att de ska skita i oss utan de ska minsann lyfta oss mot himlen som om vi vore en gåva sänd därifrån. Vi vill såklart dras till deras yttre men ändå inte behöva slåss med andra tjejer om dem.

Vi vill att de ska ha samma intressen som oss, men också ha ett eget liv. Vi vill ju såklart att de ska tycka om oss för den vi är, men samtidigt har vi tjejer en tendens att vilja sminka och piffa upp oss för dem.. vi kan inta ta komplimanger av dem men suktar ändå ständigt efter att få höra hur mycket de uppskattar oss, tycker om vårat utseende, kroppar och allt vi gör..

VARFÖR håller vi på så? varför letar man inte efter någon där man bara poff känner kemin klickar och thats it. Inte överanalyserar och tisseltasslar brudar emellan?

Är killar likadana? Jag säger då de killar - var glada att de inte uppfunnits smink och push-ups bhs för er!

Jag ska lätt börja gå utan smink och bh, se vem som tar hand om den grottmänniskan i slutändan ^^

Nu ska jag se till och göra något vettigt av denna dag, tex införskaffa mig en semla! Jag har varit utan socker sedan förra söndagen. men Fettisdagen är liksom.. fettisdag, en liiiten en bara tänker jag ;)

Puss!