Alla inlägg den 4 augusti 2014

Av Isabella - 4 augusti 2014 10:53

Jaha, hur börjar man med detta då? För några månader sedan fick jag ett litet frispel, och bestämde mig för att jag skulle genomföra mitt livs första 24 h lopp i år. De gick av stapeln nu i helgen. 

Jag hade kollat med mina brudar om de ville komma och kolla och supporta, vilket de tackade ja till direkt. Jag är så tacksam för detta!


Dessutom visste jag att Torill skulle genomföra 48h lopp samtidigt så jag skulle även ha henne på banan med mig. 24h loppet gick ju på samma bana som mitt 12 h ifjol gjorde.


Jag skulle ljuga om jag påstod att jag kände mig förberedd, att jag var säker på att kunna fixa detta med en klackspark. De är ju förtusan ett dygn vi pratar om! Dessutom i min nervositet gick jag och fixade mig en sidecut som jag pratat om i 1,5 år. Poff så fanns den där, jag älskade den från början och gör fortfarande :)


Målsättningarna för loppet var följande:

- Hålla igång hela tiden, inte vila något

- Fixa pb från ifjol på 97,4 km

- Fixa 100 km

- Drömmål 150 km


Jag packade med mitt "nöd-kit" som innehöll våtservetter (för toabesöken), kirurgtejp, värktabletter, vasselin samt imodium. 


   


Starten gick kl 12 i fredags, så jag var där lite innan, mötte upp Torill så vi pratade och fnissade lite nervöst inför, jag fick en så söt kanin av henne samt hämtade ut min nummerlapp. Sedan var de dags att ställa sig vid starten, PANG så var loppet igång. Där skulle vi springa/gå och nöta varandra i 24 h. Vändning skedde var 6e timme för att något skulle ske typ. Vi pratar ändå en 400m bana.


Varv efter varv avverkades, jag pratade med folk, skrattade och åt, drack och bara njöt. Poff hade vi nått milen, en timme hade passerat och de var 23 timmar kvar. Så dök Ida upp. Sedan fortsatte vi bara, jag sprang mycket med en som heter Jesper samt Eva-Lena, vi tre sprang 24 h. Det var bara två damer med och fem herrar. Rätt vare var så var vi uppe i 2,5 mil. Tiden bara for förbi. Snart halvvägs till första vändningen!


Det var väldigt varmt så jag slet av mig tröjan efter en timme ungefär och sprang i sportbh. Var noga med att hålla oss svala med svampar och vatten. Drack bra också, Ida påpekade ibland färgen i mitt ansikte om jag fick förlite salt så tog jag in lite extra. Varvade att då och då dra med henne på några varvs promenad. För vi skulle ändå hålla på 24 h, då kan man inte springa helatiden som nybörjare. 


Mot kvällen började jag och Jesper fresta oss med milkshake när jag passerat 8 mil, så vi skickade iväg Ida på en beställning och de var gudomligt goda!


   


Så småningom dök även Maria upp och hängde med några varv då och då också, jag är fortfarade pigg och glad, började ju närma mig 10 mil förtusan! 

Passerade 10 mil strax före 13 h, vi hade då genomfört mer än halva loppet. Fortsatt bra humör, Ida fnissade lite åt mig när jag gick/sprang och dansade runt på banan i glädje och endorfiner. Fattade inte riktigt hur länge vi hållt på, för de kändes fortfarande riktigt bra. Jag hade börjat känna av fötterna vid åtta mil, blåsor och så. Tänkte byta skor och strumpor samt häva på mer vasselin vid 10 mils passeringen. Men då kändes fötterna bättre igen så jag tänkte att äsch jag kör på bara.


   


Så kom Fredrik och gick några varv med mig också strax efter 10 milen, då sov Ida, Maria åkte hem till mig för att hämta täcke och kudde sedan sova hon med. Så jag fortsatte mitt lunkande. Blev lite trött och gäspig då de trots allt var natt och vi hållt på ett tag, men   inte så pass att jag ville sova. Körde lite jogg som jag sedan varvade med några varvs gång. Ida vaknade till vid 3-4 tiden och började följa med mig några varv då och då, för då försökte jag köra 2 varvs jogg, 2 varvs gång. Började så småningom närma mig drömmen om 15 mil. Då säger Christer som jag joggat och gått en hel del med också att jag kan inte nöja mig med de utan måste såklart ta 161 km vilket innebär 100 miles! 


Timmarna fortsätter rulla på, fortfarande ingen dipp som jag befarat. Jag fick aldrig den där känslan "varför gör jag detta, de är ingen ide. Jag skiter i de.." osv som man annars kan få. För tiden gick verkligen fort! Jag höll igång hela tiden, stod still ibland för att stretcha men inte sitta mer än på toaletten för att kissa lite snabbt. Gick mer och mer ska erkännas. Men vid 10 så ska 1 timmes starta, där är Thomas och hans son Arvid med och springer. Så när de kliver av inser de att jag är väldigt nära mina 100 miles så Thomas stannar kvar för att titta. När jag har ett varv kvar till 100 miles tar han mig i handen så joggar vi de varvet. Stolta och glada som fasen kliver jag över pipet för 100 miles gränsen med typ 50 minuter kvar av loppet!


 


Sedan fortsätter jag nöta, för nu är vi snart klara! Mina fötter värker, mina knäveck värker och vristerna är också väldigt ömma. I övrigt är de rätt okej. Thomas och hans son stannar kvar fortfarande. Ida och Maria är med och går med mig, samt kommer mamma strax före att jag passerar 100 miles då hon ska starta när jag kliver av. Hon genomförde ett 6 h då. Läs om hennes lopp HÄR


Sista timmen gick också väldigt fort, det var så svårt att fatta att man snart faktiskt klarat av ett dygn på stående fot, runtrunt på en bana. Så när de var 7 minuter kvar kommer Thomas åter igen och pressar mig till att ta stapplande joggingsteg, de smärtar för varje gång jag sätter ned fötterna men jag kommer in i någon slags lunk och vi joggar och joggar, jag hinner ett varv, två varv och till slut tre varv innan slutsignalen smäller och jag får sätta mig ned på gräset. Vill gråta, men kan inte. Fattar inte, jag har gjort det. 24h lopp, över 100 miles. Det är helt sjukt! När jag reser mig upp får jag yrsel, sus i öronen och håller på att svimma. Så får lägga mig på en bänk och vila, äta lite, dricka mer och får min efterlängtade medalj!


Ah hur gick de då?

Jag vann damklassen på 164 054 m, jag kom trea totalt på 24h loppet, jag har blåsor på i princip varenda tå samt "trampdynorna", svullna vrister och fick någon feberkänsla när jag kommit hem och sovit typ 1,5 h. Men är så nöjd med min insats och kommer troligen genomföra något mer 24h. Men inte ett 48h, där går min gräns ;)


 

 


Världens bästa support och bästa vänner Ida och Maria gjorde ett underbart jobb i helgen, utan er hade de inte gått lika bra och jag kan nog inte med ord förklara hur mycket det betydde. I vått och torrt brudar! <3



ANNONS

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Ultralöpare. Sockermissbrukare. Kämpe med Blogkeen
Följ Ultralöpare. Sockermissbrukare. Kämpe med Bloglovin'

Följ bloggen på Bloglovin


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se