Gårdagens pass för mina kära deltagare i löpkursen var brutaaaaal!

Jag satt och skrev passet fnissandes för mig själv, och under uppvärmningen sa jag "idag blir de tufft. Ni har 24 intervaller framför er." Passet var så brutalt att jag aldrig själv skulle göra de frivilligt, möjligen om jag varit i deras sits då jag inte vetat vad som väntade mig. Men de var så grymma, bet ihop. Köttade järnet utan att klaga en enda gång!

Jag står där, imponerad med ett svällande hjärta av stolthet samtidigt som jag vrålar på dem uppför backen "NU ÄR DET BARA TRE STYCKEN KVAR, ÖÖÖÖKA MEN TAPPA INTE HÅLLNINGEN!" och de kötta och kötta. När de var färdiga, flinade jag och avslöjade att de var ett brutaaaalt pass de genomfört. De kunde ju knappt stå upp efteråt men nickade medhållande ändå och tackade för att de fått äran att delta.

Uppvärmning ca 2 km

Löpskolning; Utfallssteg, höga knän, spark i rumpan, "gå på tå", indianhopp

Intervaller;

70sek aktiv/20sek aktiv vila x 6, 2 mins ståvila, upprepning

Därefter en smådryg men flack uppförsbacke;

6 intervaller upp, fokus hållning, fotisättning och fart. 

2 mins ståvila, upprepar 6 intervaller

Nedjogg ca 1 km och stretch.

Jag är fett nöjd, funderar på att genomföra passet själv något tag när mitt knä är villig att sammarbeta.

Idag är jag på galet drygt humör, sitter och dansar, skuttar runt i lägenheten och tvättar. Skiter i allt vad bekymmer heter för what the heeell, jag vill vara glad så då är jag det!