Direktlänk till inlägg 20 november 2014
En sån där känsla då man önskade att det plingade på dörren. Och där utanför står helt oanmäld just rätt person som bara tar en i famnen och säger att allt ska bli bra.
Inga mer sårade känslor, inga fler brutna löften, hopp som faller till marken som en käftsmäll..
Ja de vore något. Nu sovdags så hoppas vi på en bra helg. Eller hur?