Nu tänker jag blotta mig mer än vanligt. Har gjort de tidigare någon gång och de känns skönt att skriva av sig. 

Usch för kvällar, kvällar som dessa!

Kvällar när skuggan kryper sig inpå, omsluter en helt och man inte vet vart man ska ta vägen. Ut kan jag inte, för de är sent. Vad ska jag göra ute nu? Det är iofs Matfestivalen och hela Skövde kryllar av människor. Men de är inte till dem jag vill. Jag vill vara med någon som jag kan andas med, där jag slipper anstränga mig, slipper fundera, slipper vara ensam. Slipper allt sånt där!

Den brutala sanningen är att jag vet men ändå inte när de är pågång. Som ikväll när jag gick hem från jobbet, gick genom staden som var översvämmad av glada människor. Överallt fanns de människor, jag blev rädd. Kröp ihop, in på willys. köpte för tacos, sprang förbi alla hyllor med godis och sånt för jag kände att nej, ikväll är inte rätt kväll. Jag kommer inte kunna hantera de.

Kom hem till min tomma lägenhet, gjorde tacos och åt. Efteråt fick jag ett hål i mig kändes det som. Det är som om något äter en inifrån.Och då frågar Ida "hur känner du, vad tänker du?" Jag känner mig bara så otroligt ensam, vet inte varför. Det bara är som om något fattas verkligen, det är en bit som sitter snett eller hur man nu väljer att se de. Vad jag tänker på är att jag blir arg på alla människor som ständigt påpekar för mig vilken underbar människa jag är, hur fin/söt/bra jag är, att jag har en underbar personlighet osv. Att jag inte borde ha några problem att finna någon, att de inte förstår hur någon som jag kan vara singel. "Det kommer när du minst anar de" säger de. Jajo visst så är de kanske. Men så ska man gång på gång få hjärtat sönder, nedtrampat och förstört. Jag undrar när hjärtat blir så härdat att de slutar slå extra för folk som inte bryr sig nämnvärt, jag undrar när jag ska lära mig att skilja på äkta och oäkta. Jag undrar vad som är vitsen med allt, varför någon ska behöva gå runt och ständigt le, vara glad och positiv. Men sen inte kunna vara glad och positiv för sin egen skull?

Mamma säger att jag behöver öva på detta med att ta de lugnt, inte ständigt vara på språng. Men det är ju när jag "övar" på detta som kvällarna kommer. Imorse kändes allt bra, jag var taggad och glad. Dansade runt och sjöng. Solen lös och jag la ut denna bild på instagram med min fredagskänsla

Just nu känner jag att jag mest vill spola fram livet 43 dagar, SNABBT. för om 43 dagar ska jag och Ida iväg, och SOM jag längtar. Vi två en vecka någonstans i världen. Jag skiter egentligen vart, bara jag får komma från allt och alla ett tag. Även om jag älskar Skövde, folket här, mitt jobb och så. Jag vill inte flytta, jag vill bara bli hel. Känna mig hel. 

Vissa dagar är det just för resan jag kliver upp, för att få tiden att gå. Dagarna att rulla på. och tro mig, nedräkningen finns där. dag som natt, när jag är ledsen tänker jag på den, när jag är godissugen, glad, sprallig, borttappad så tänker jag på att jag snart, snart ska få komma iväg med en av de få i världen som känner mig bättre än jag själv. 

Nu ska jag ta och krypa ned i sängen, läsa min bok, hoppas på att vakna upp med solen på min sida och ha en underbar löprunda imorgon. För det, de känner jag att jag bannemig är värd efter alla känslosväningar jag haft på sistone!

Jaha, hur börjar man med detta då? För några månader sedan fick jag ett litet frispel, och bestämde mig för att jag skulle genomföra mitt livs första 24 h lopp i år. De gick av stapeln nu i helgen. 

Jag hade kollat med mina brudar om de ville komma och kolla och supporta, vilket de tackade ja till direkt. Jag är så tacksam för detta!

Dessutom visste jag att Torill skulle genomföra 48h lopp samtidigt så jag skulle även ha henne på banan med mig. 24h loppet gick ju på samma bana som mitt 12 h ifjol gjorde.

Jag skulle ljuga om jag påstod att jag kände mig förberedd, att jag var säker på att kunna fixa detta med en klackspark. De är ju förtusan ett dygn vi pratar om! Dessutom i min nervositet gick jag och fixade mig en sidecut som jag pratat om i 1,5 år. Poff så fanns den där, jag älskade den från början och gör fortfarande :)

Målsättningarna för loppet var följande:

- Hålla igång hela tiden, inte vila något

- Fixa pb från ifjol på 97,4 km

- Fixa 100 km

- Drömmål 150 km

Jag packade med mitt "nöd-kit" som innehöll våtservetter (för toabesöken), kirurgtejp, värktabletter, vasselin samt imodium. 

Starten gick kl 12 i fredags, så jag var där lite innan, mötte upp Torill så vi pratade och fnissade lite nervöst inför, jag fick en så söt kanin av henne samt hämtade ut min nummerlapp. Sedan var de dags att ställa sig vid starten, PANG så var loppet igång. Där skulle vi springa/gå och nöta varandra i 24 h. Vändning skedde var 6e timme för att något skulle ske typ. Vi pratar ändå en 400m bana.

Varv efter varv avverkades, jag pratade med folk, skrattade och åt, drack och bara njöt. Poff hade vi nått milen, en timme hade passerat och de var 23 timmar kvar. Så dök Ida upp. Sedan fortsatte vi bara, jag sprang mycket med en som heter Jesper samt Eva-Lena, vi tre sprang 24 h. Det var bara två damer med och fem herrar. Rätt vare var så var vi uppe i 2,5 mil. Tiden bara for förbi. Snart halvvägs till första vändningen!

Det var väldigt varmt så jag slet av mig tröjan efter en timme ungefär och sprang i sportbh. Var noga med att hålla oss svala med svampar och vatten. Drack bra också, Ida påpekade ibland färgen i mitt ansikte om jag fick förlite salt så tog jag in lite extra. Varvade att då och då dra med henne på några varvs promenad. För vi skulle ändå hålla på 24 h, då kan man inte springa helatiden som nybörjare. 

Mot kvällen började jag och Jesper fresta oss med milkshake när jag passerat 8 mil, så vi skickade iväg Ida på en beställning och de var gudomligt goda!

Så småningom dök även Maria upp och hängde med några varv då och då också, jag är fortfarade pigg och glad, började ju närma mig 10 mil förtusan! 

Passerade 10 mil strax före 13 h, vi hade då genomfört mer än halva loppet. Fortsatt bra humör, Ida fnissade lite åt mig när jag gick/sprang och dansade runt på banan i glädje och endorfiner. Fattade inte riktigt hur länge vi hållt på, för de kändes fortfarande riktigt bra. Jag hade börjat känna av fötterna vid åtta mil, blåsor och så. Tänkte byta skor och strumpor samt häva på mer vasselin vid 10 mils passeringen. Men då kändes fötterna bättre igen så jag tänkte att äsch jag kör på bara.

Så kom Fredrik och gick några varv med mig också strax efter 10 milen, då sov Ida, Maria åkte hem till mig för att hämta täcke och kudde sedan sova hon med. Så jag fortsatte mitt lunkande. Blev lite trött och gäspig då de trots allt var natt och vi hållt på ett tag, men   inte så pass att jag ville sova. Körde lite jogg som jag sedan varvade med några varvs gång. Ida vaknade till vid 3-4 tiden och började följa med mig några varv då och då, för då försökte jag köra 2 varvs jogg, 2 varvs gång. Började så småningom närma mig drömmen om 15 mil. Då säger Christer som jag joggat och gått en hel del med också att jag kan inte nöja mig med de utan måste såklart ta 161 km vilket innebär 100 miles! 

Timmarna fortsätter rulla på, fortfarande ingen dipp som jag befarat. Jag fick aldrig den där känslan "varför gör jag detta, de är ingen ide. Jag skiter i de.." osv som man annars kan få. För tiden gick verkligen fort! Jag höll igång hela tiden, stod still ibland för att stretcha men inte sitta mer än på toaletten för att kissa lite snabbt. Gick mer och mer ska erkännas. Men vid 10 så ska 1 timmes starta, där är Thomas och hans son Arvid med och springer. Så när de kliver av inser de att jag är väldigt nära mina 100 miles så Thomas stannar kvar för att titta. När jag har ett varv kvar till 100 miles tar han mig i handen så joggar vi de varvet. Stolta och glada som fasen kliver jag över pipet för 100 miles gränsen med typ 50 minuter kvar av loppet!

Sedan fortsätter jag nöta, för nu är vi snart klara! Mina fötter värker, mina knäveck värker och vristerna är också väldigt ömma. I övrigt är de rätt okej. Thomas och hans son stannar kvar fortfarande. Ida och Maria är med och går med mig, samt kommer mamma strax före att jag passerar 100 miles då hon ska starta när jag kliver av. Hon genomförde ett 6 h då. Läs om hennes lopp HÄR. 

Sista timmen gick också väldigt fort, det var så svårt att fatta att man snart faktiskt klarat av ett dygn på stående fot, runtrunt på en bana. Så när de var 7 minuter kvar kommer Thomas åter igen och pressar mig till att ta stapplande joggingsteg, de smärtar för varje gång jag sätter ned fötterna men jag kommer in i någon slags lunk och vi joggar och joggar, jag hinner ett varv, två varv och till slut tre varv innan slutsignalen smäller och jag får sätta mig ned på gräset. Vill gråta, men kan inte. Fattar inte, jag har gjort det. 24h lopp, över 100 miles. Det är helt sjukt! När jag reser mig upp får jag yrsel, sus i öronen och håller på att svimma. Så får lägga mig på en bänk och vila, äta lite, dricka mer och får min efterlängtade medalj!

Ah hur gick de då?

Jag vann damklassen på 164 054 m, jag kom trea totalt på 24h loppet, jag har blåsor på i princip varenda tå samt "trampdynorna", svullna vrister och fick någon feberkänsla när jag kommit hem och sovit typ 1,5 h. Men är så nöjd med min insats och kommer troligen genomföra något mer 24h. Men inte ett 48h, där går min gräns ;)

Världens bästa support och bästa vänner Ida och Maria gjorde ett underbart jobb i helgen, utan er hade de inte gått lika bra och jag kan nog inte med ord förklara hur mycket det betydde. I vått och torrt brudar! <3

Godmorgon!

Efter en helg fyll med energi från sommartåget känner jag att livet är gött igen. Jag lever, jag älskar löpningen och jag älskar folket runtomkring mig! Fick träffa mina brudar och få känna deras kärlek som ger mig ökad livsglädje också. Underbart <3

Tåget i år skulle springas i inget mindre än Gladiator/Gudinneklädsel, Maria cyklade med i en likadan klänning. och jag ska säga att den var riktigt skön att springa i, luftig och go, gav inga skav någonstans.

Det enda som var, blev ju solbrännan som man fick, en sned och fin sådan dessutom! haha. men de spelar ju ingen roll, vad man än springer i får man en mycket tjusig bränna när man springer Jönköping till Visingsö och solen steker liksom :)

Dagen började 8 med att vi gick upp och åt frukost, mös i matsalen med Emma bland annat. en mycket mysig tjej som kom till gänget och tåget för ett år sedan :) Därefter upp till rummet och fixa iordning de sista, packa och sådär. Vara pirrig inför dagens sträcka då jag knappt rört mig de senaste tre veckorna som de känts, bara ätit och ätit! Men jag tänkte att jag får helt enkelt köra på, jag har gjort de förr, de finns i kroppen och jag älskar ju detta som vi gör. Denna fest i löparskor!

Mötte upp de härliga gänget vid stationen där Suss och Mirre i vanlig ordning gick genom dagen och upplägget. Alltid lika sprudlande och härlig stämning! Så beger vi oss!

Första sträckan springer vi väldigt samlad trupp, jag springer och pratar med allt och alla känns de som. Poff så var vi vid första depån 10 km in! Vars tog tiden vägen?! Den brukar vara seg annars tycker jag. Dricka och sedan fortsätter vi, denna sträcka springer jag med TG, vi pratar om allt och livet. Sträckan mellan första och andra depån är underbar. Ute på landet kringelkrox vägar, jag älskar den! Skulle kunna springa den om och om igen. 

POFF sa de igen så var vi framme vid Kackel, alltså var halva tåget avklarat nästan. Fick lite ångest över att årets tåg gick så fort. Visst gick de lätt för mig att springa, 18 km är inga problem. Men jag ville inte att de skulle gå så fort, jag ville ju njuta hela dagen!

Lite längre stoppe vid Kackel innan vi begav oss måt Ölmstad och macken där, det är la 10 km dit också. Jag och TG sprang avslappnat, pratade vidare, gick i backarna som vi i partygruppen gör. Underbart väder hela vägen! Maria och Ida på cykel langade med vätska när de behövdes och kom med peppande hejarramsor som bara de underbara jäntorna kan! :>

När vi närmade oss Ölmstad (gick också påtok försnabbt denna sträcka!) så säger TG till mig att han tar sin banan och fortsätter framåt medans de andra sitter och fikar för att han inte vill riskera bli stel och så. Och ber mig också plocka upp honom längst vägen. Sagt och gjort vinkar jag hejdå för att få mig en efterlängtad piggelin - muuums!

Sedan beger jag mig med sista gänget mot Gränna, 40 kms stationen! Men de blir lite så att jag känner för att jaga ikapp TG, har fortfarande massa fart i benen så jag glider ifrån de andra mer och mer. Så hamnar Maria bredvid mig på cykel. Så sista 12 km från Ölmstad till Gränna springer jag i princip själv med Maria som support med vatten och pepp bredvid mig. Ibland kom Ida ikapp för att snacka lite men så hitta hon en annan grupp och prata med plus att hon hade grym koll på sista gruppen så alla kom i land så att säga :) Jag löpte på bra, gick i vissa backar, sprang i vissa. Kom dock aldrig ikapp TG eftersom han låg så långt före och att försöka jaga ikapp en som har ca 20 mins försprång som varvar löpning med gång på 12 km är ju ingen möjlighet för mig då jag inte är tillräckligt snabb för de :)

Framme i Gränna hamn slet vi av oss pjuxen, hoppa i vattnet och svalkade oss innan Färjan skulle ta oss över till Visingsö, där väntade 3 km trail löpning innan vi avslutade på Persgården. Helt underbart! Fick lite å knapra på där innan bussen hämta oss till vandrarhemmet där vi duschade och bytte om. Iväg till buffen och åt massa mumsig mat.

Därefter gjorde vi som vi alltid gör "Mellanfest" i huset. Där blev vi så småningom ett gäng på 8 pers med några som kom och gick. Så satt vi där och körde Sanning hela kvällen och natten typ. Riktigt roligt hade vi. Kom i säng vid halv två - två tiden. Vaknade dagen efter med träningsvärk i magen (!!) inte benen. Så vältränad mage har jag alltså ;)

Årets tåg blev en film också, den måste ni titta på, där ser ni glädjen och hur underbart fint vi har de! :) Finns även bilder HÄR från PeaX som följer oss längst vägen :)

Puss på er

Sommartåget 2014 from KONDITIONSFILM on Vimeo.

How I feel tonight. Åter en kväll med skit att äta.

Nu har jag dock skrivit en inköpslista och ska imorgon börja med detta. På måndag ska jag köra mät, vägning samt bilder. Sedan köra som alla andra. #jagtogbeslutet för nu orkar jag inte förfalla mer!

Puss

Så sitter jag här, sockerbakis åter igen. Igår blev de både godis och glass. Less på mig själv för att jag köper hem när jag känner att det är pågång. Less på mig själv för att jag inte låter känslorna vara utan att ta hand om de med att äta upp känslorna istället.

Jag ska inte gräva ned mig i det, men jag är självklart bitter ändå för att jag fortsätter i dessa fotspår som jag försöker komma ifrån. Nu gäller de att se framåt. För jag börjar bli bättre i halsen efter att ha kört på Kanjang ett tag nu så då blir det en liten runda idag innan jag tar en dagsutflykt imorgon om vädret tillåter! :)

Bara träningen släpper så jag kan komma igång med den nu tror jag det kommer bli lättare för mig att klara mig utan, så som jag gjort under hela våren också! :)

dags att ta vara på dagen med min kära mormor och mina kusiner som är här och hälsar på. :>

Mitt halsonda fortsätter finnas där. Det är tröttsamt för jag vill så gärna kunna komma igång med träningen, inte gå runt och svälja ned en pingisboll dagarna i ända. Att jag dessutom är fördörnat trött och vet att jag jobbar 12 h idag gör inte saken bättre.

Jag älskar mitt jobb de gör jag! Men 12 vakna timmar på vilket jobb som helst är ganska långt. Jobbade samma tider igår, och imorgon kliver jag på först kl 19 och jobbar natten. Så då blir det lite lättare. Sova ut hemma vilket kommer bli typ hur skönt som helst!

Sedan fyller min kära mor år imorgon! Och mormor med mina kusiner kommer då ned och hälsar på. Ser framemot att få träffa dem igen, senast var ju i april. Mysigt värre! Hade hoppats kunna springa upp dit och säga hej, men vi får se vad min hals säger. Vill inte stressa på något. VIll bara bli frisk till nästa vecka när det är sommartåget :)

Nu ska jag dricka mitt kaffe så jag vaknar, tagga till rejält och hoppas på en helt underbar dag med fint väder och glada ungar ;)

Btw, en månad till min livs utmaning idag också. woopwoop!

Efter en spårad helg visade vågen idag på +3 kg sedan i lördags! VIlket innebär att de är mycket vätska men man får ändå lite ångest av detta. Och motivation. 

Nu gäller de, nu måste jag ta tag i detta. Så jag har vägt allt som ska med på jobbet idag, lika igår när jag gjorde matlådor vägde jag allt. Idag jobbar jag 7-19 så de är inte mycket tid till att äta överdrivet mycket heller. Igår rörde jag inte en fena i onödan. Bara låg i sängen och åt och åt ungefär.

I lördags var jag ut med boysen vilket också har sitt till gårdagens lathet + frossa + dagens invägning. 

Kände av halsen lite när jag vaknade imorse, men tänkte smygstarta på gymmet lite lätt ikväll efter jobbet. Bara för att komma igång och ut. Hur dagen på jobbet ser ut vet jag inte alls, men vii får hoppas tiden går fort ändå :) Har en ganska soft vecka, det är 7-19 idag och imorgon sedan 19-06 onsdag till torsdag. Så är jag ledig fram till söndag kl 19. Så då hoppas vi på en frisk Bella som kan träna och hålla kosten utan problem och kunna riva av lite distanspass. Jag ska försöka köra på happyface hela veckan. Men ta en dag i taget, en kväll i taget. Som vanligt kör man på detta "Ny vecka, nya tag" men de är bara att gilla läget ;b

Hepphepp, dags att börja göra sig i ordning, vi hoppas på en glad kiddo så har vi en glad assistent hela dagen lång!

PUSS

Gårdagen gick bättre än i måndags. Både kostmässigt och känslomässigt.

Kan iofs bero på att jag nästan hela gårdagen befann mig hemifrån. Jag tog en lugn promenad ut till Esplanaden för att shoppa lite och sedan var jag även in på djurmagasinet och Arken's Zoo om jag skulle fastna för något där. Men nej, de enda djuret jag kan tänka mig är katt, och de kan jag ju tyvärr inte slänga in här i min lilla etta.. Framförallt inte när jag inte är hemma dagligen utan den riskerar bli ensam om jag jobbar dygn..

Men alla fall på Esplanaden så köpte jag mig ett par nya bhar och tre nya trosor. Så lymla glad över att jag har fler bhar nu, de behövs ju. och dessutom matchar de fint med några av trosorna jag har sedan tidigare - winwin :D

givk hem efter någon timme och då köpte jag med mig en skaldjurssallad. Hade inget hemma (vilket jag ska köpa idag) så då ville jag ta ett snabbt bra alternativ, tänkte jag. men de går åt ganska många pp där ock. Nåväl, turligt nog hade jag ju promenerat lite och mer tänkte jag gå senare också så de var bara att äta och vara glad ^^

Tog en sväng på stan sen igen för att handla en diskmedelspump innan jag åkte med upp till mamma och Nils för att vara där någon timme innan jag sedan vandrade hemöver. Otroligt fint väder hade jag under båda promenaderna igår. Och jag kände mig ganska pigg och tänkte minsann att imorgon kan jag springa lite granna! Sen när jag la mig kom hansonda krypande igen, och under natten har de nästan gått vidare upp till öronen?! Så nu på morgonen var de nästan värre än igårmorse. Och då kan jag ju inte springa idag heller e! Och imorgon jobbar jag dygn, så nästa tillfälle blir på lördag. En vecka utan löpning... undra när de hände senast? Nåväl, de kan ju vara bra. En slags nytändning på något sätt. Nu vill jag mest bli frisk. Så idag ska KanJang införskaffas och jag ska fortsätta med mina sköldpaddspromenader för att ha något att göra om dagarna. Samt införskaffa mig ett regnställ! (Vuxenpoäng någon??!!)

Puss på er!