Jisses, trots att jag i snart 1.5 år bott i en kappsäck har jag MASSA prylar. (ska erkännas, främst träningskläder..eller ja kläder över huvud taget! /k])

Har ikväll hållt på och packat. Har man inte flyttlådor så blir det mindre smidigt men äsch! Imorgon ska jag packa in allt i bilen (blir minst två vändor) sedan stuva in allt i nya lägenheten. Därefter sker en hektisk period då jag ska hinna handla, äta, lämna tillbaka bilen och allt innan jag ska åka iväg och jobba. Kommer sluta med att jag får käka lugnande eller nå.

Nåväl, planen är att på tisdag ha kvalitetstid med Jessica innan jag drar på en löprunda för att rensa skallen lite. Tjipptjipp!

Woopsie, det händer massor - verkligen massor i mitt liv just nu.

Jag har idag gått första dagen på ett extra jobb. Det verkar super och jag tror verkligen jag kommer trivas :) sedan ska jag skriva kontrakt på en lägenhet imorgon. Så mina dagar just nu består av jobbjobbjobb och massa funderingar. Hur ska jag inreda lägenheten - inflyttning nästa vecka redan :)

Sedan springer jag när jag hinner. Igår blev det 20 underbara km.



Och idag klev jag upp före tuppen, kl 4. (Senaste gången var typ vättern?!) Så när det var dags för cirkelträning kan jag meddela att trött var bara förnamnet. Men med Hannas peppande körde jag på så gott det gick.

Nu ska jag snart dö soffdöden och sedan sova i hundra år innan en arbetsvecka på 8 dagar startar. God natt ;>

Efter ett distanspass sitter gainomax ssom ett smäck! /k]

Efter tjejmilen igår tog jag tåget till Skövde där jag åkte vidare ut till Moholm och min fina Jessica. Hon och hennes Daniel har köpt hus nyligen och invigde med en smaskig kräftskiva så vem är jag att missa de då?!

Riktigt gott var det och trevligt värre. Massa härliga människor och superkul att se hur de bor :) Kom hem vid ett tiden inatt, somnade la kring två tiden. Så valde att sova lite längre idag än att kliva upp kl åtta ;b kaffe och frukost i magen innan jag taggade för löpning vid tolv tiden. Skulle utmana mig själv med att ta lite nya vägar bara för att lära mig hitta mer häromkring. samt få in lite mer backträning inför Lidingö tänkte jag.

Sprang och sprang och sprang, kändes ändå helt okej i kroppen. Det flöt på bra och backarna fungerade också riktigt fint. Solen glassade men jag njöd av naturen omkring mig. Sprang lite fel en gång, då i en skön nedförsbacke så det var bara att vända, tänka positivt att all backträning är bra och nöta uppåt igen. Sedan kom jag på rätt köl igen.

Tog ett litet extra varv inne i stan innan jag kom hem. 26 km knåpade jag ihop och det var helt perfekt idag. Kroppen svara så skönt på all löpning och jag kan inte låta bli att längta till nästa pass. Alla tjatar om tider hela tiden "hur snabbt sprang du?" "hur snabbt kan du springa de och de på?" osv. Varför inte ta löpningen för det de är - ren och skär njutning. En livsstil, när man kommit dit kan man ofta njuta bara av att springa istället för att hela tiden jaga tider. Många gånger kan det också vara de som sätter käppar i hjulet på folk. De förbättrar sig, kommer till en platå och tröttnar. Och att då istället för att lämna klockan hemma och bege sig ut och känna njutningen i solen, den sköna brisen, omgivningen och endorfinerna så väljer många att söka andra träningsalternativ. Jag väljer det första då istället, det ger mig mycket mer :)

Efter rundan satt det ruskigt gott med Gainomax Päron (smakade som piggelin mjölk), de delade ut dem igår efter tjejmilen men jag tog med min hem istället och de satt som ett smäck idag ;D

Tjemilen 2013 är avklarad. Hundra gånger bättre väder än ifjol. Hundra gånger härligare upplevelse. Hundra gånger mer avslappnat.

Jag mötte upp Maria och co efter att ha sovit till nio, ätit hotellfrukost x två nästan (så supergott, belgiska våfflor liksom!). Vi knatade och lämnade in min väska. Stod i solen på den enorma gräsplättet på Gärdet i väntan på att vi skulle gå in till vår startgrupp. Poff sa de så stod Anders Szalkai framför oss med en kamera man och ville göra en liten intervju för Tjejmilens webbsida sa han. Så han frågade lite inför loppet och taktik och så. Tackade efter att vi fått gett ett vinnarvrål och så kunde vi gå in till våran startgrupp.

Peppade till tusen stod vi där, glada bland alla andra tusentals brudar. Startskottet gick och vi begav oss. Det flöt på rätt bra, km rullade på och rätt var det var hade vi sprungit 5 km utan större problem. Vi pratade och kollade på alla andra glada brudar och vädret var verkligen toppen. Ifjol vräkte ju regnet ned, i år glassade solen. den stekte lite väl för många fick bryta och det är väldigt tråkigt. Jag påpekade därför ofta för Maria när vi kom vid vätskan att hon skulle dricka så inget sådant inträffade. Eftersom jag för första gången på tjejmilen verkligen sprang för glädjen och gemenskapens skull så kändes det lätt, plättlätt verkligen. Det märktes att alla mina distanspass detta år satt spår och när vi närmade oss 8-9 km så var jag egentligen bara halvvägs in i passet enligt kroppen. Så den kändes pigg och fräsh hela vägen. Vi kom upp för sista sega uppförsbacken och sedan var det bara att rulla in i mål, det var Marias första tjejmil och hon gjorde det riktigt grymt! 57 min tog det så vi kan putsa på detta nästa år. Men jag är så glad över allt, fulla av endorfiner var vi när vi fick våra medaljer och strålade i kapp med solen.

Gick och duschade sedan skulle vi kolla och vänta på att Sara (Marias kompis) också kom i mål. Precis när vi ställde oss till rätta där det var ca 200 m till mål så ser jag Susanne komma svichande förbi mot målet. Hon såg pigg och stabil ut. (Kan ju meddela att hon fixade sin målsättning inför årets lopp - grymt jobbat! ;) )

När vi står där blir vi så taggade så vi börjar vråla och heja på alla underbara tjejer som springer förbi. Publiken i övrigt stod som döda kreatur (liten överdrift men det var absolut inga direkta hejarrop som var utan de tittade mest på löparna). Så vi stod där, vrålade och hejade på som aldrig förr. Alla som sprang/gick förbi var stjärnor, de ägde dagen, de ägde loppet och de var snart i mål. Sådant måste uppmärksammas och påhejas! Rätt var det var så stod tv4s reporter och kameraman framför oss och filmade, efter en liten stund bad de om våran uppmärksamhet och intervjuade oss i frågan om våra hejarrop. Vi påpekade att brudarna har gjort ett grymt jobb hela vägen och nu ville vi hjälpa dem med lite hejarrop sista biten in i mål.

Efter detta tittade jag och Maria på varandra och mest skakade på huvudet, två gånger på en dag? Vad är detta, vad utstrålar vi egentligen? haha.

Så här sitter jag nu, i väntan på tv4s 30 mins sändning från tjejmilen igår. Ni kollar väl på de två rödhåriga brudarna? ;)

Direkt från den störtsköna sängen på hotell Elit Plaza

Hej! Jisses vad jag njuter just nu. Så extremt skön säng. Bor dessutom supernära starten imorgon så kan checka ut kl tolv imorgon och ändå ha bra med tid till starten :)

Har varit och hämtat ut nummerlappen och kollat expon. Känner ett lugn jag inte gjort inför tidigare lopp. Kanske de att jag känner mig säkrare på min löpning? Vad vet jag :) dessutom blev jag fotad då jag har plan's armband kvar från ifjol så jag nu har dubbla. Riktigt skoj!

Passade även på att betala startplats till nästa år direkt så jag fick nästa års tränings tröja. Riktigt skön som kvällsmyströja nu :) haha.

Annars i eftermiddag/ikväll har jag knallat omkring på gatorna här i närheten. Handlat en ny tröja och bara varit. Ingen tid att passa, ingen annan att hålla koll på heller utan bara mig själv :D

Kom på en rolig sak som hände på löprundan igår. För det första blev jag orolig att jag inte skulle hinna med distans men klämde in 18 km innan jobbet alla fall. Men för det andra hade jag inte vätskat upp mig tillräckligt för värmen så kände det under rundan hur törstig jag var. Men tänkte att allt sådant stärker mig.

Vid ett tillfälle så kommer två män in från en annan gångbana och även de springer. Verkar tävla mot varandra då den bakre flåsar och tar i, lägger sig i ryggen på mig under uppförsbacken sedan kämpar sig förbi. Rätt var det är har de kommit "i mål" så de stannar och är helt sluta. Själv hade jag ju några km kvar så jag springer vidare men passar på att säga "bra jobbat pojkar!" När jag springer förbi. De ler uppskattat men verkar inte kunna svara något tillbaka efter slutspurten. Det är så vi löpare fungerar. Vi tävlar mot varandra i spåret men hejar på och peppar varandra också :)

När jag väl var klar kunde jag nöjd konstatera att jag nog höll aningen bättre snitt än helgens två distanspass :)

Heeeeelg!

Sitter på centralen i väntan på tåget mot storstaN. Där vaknad det egentid på hotell + hotellfrukost. Tjejmilen med bästa Maria. Tillbaka till Skövde för kräftskiva hos min Jessica. Ledig söndag = distanspass. Alldeles perfekt helg.

Tillråga på allt går jag all in för att släppa allt vad jobbtankar heter. Det kan jag ta på måndag för egentligen är ju allt fixat men som den kontrollfreak jag är gillar jag att ha koll på alla detaljer. ALLA.

Såå vad ska jag göra tre timmar på tåget då? Läsa tänker jag. Var ett tag sedan jag gjorde det nu. Samtidigt som jag har min underbara vaniljlatte i handen. Bra dag!

Nu taggar vi ledig helg, perfekt helg. Puss!

Goddagens! Måste bara berätta ett roligt samtal från igår på jobbet.

Jag och Mathias är väl på varsin sida av träningslinjen. Han styrketränar och ser allt med kondition som ett onödigt ont, värmer inte upp på sådant inför sin träning så att säga. Jag löptränar (ooj - chockerande va?). Så igår satt vi och pratade om mitt 12 timmars lopp. Han frågade vart vi hållit hus under hela 12 timmar liksom?! och jag svarade "Söders ip" då tittade han supernollställt på mig och frågade om jag skämtade. Jag svarade leende "Nej vi sprang runt runt på 400m banan dänne". Han ser fortfarande lika blank ut och jag börjar skratta och säger "Tänk de stackarna som hängde där 48 h då. Jag var ändå bara där i 12".

Han sitter fortfarande lika tyst och tom.. Efter ett tag säger han "Alltså.. för mig så låter det liksom som att du säger "nej men jag högg bara av mig ett finger. de andra stackarna högg ju av sig en fot.." och så tänker jag att vadå det är ju deras eget fel.." Vilken pärla eller?!

Det är de som är tjusningen med att de finns så olika folk omkring mig. Vissa blir helt lyriska när man snackar ultra, vissa tycker man är dum i huvudet och säger saker som "vadå, finns de verkligen folk som springer FYRA MIL?!" när man berättar om maraton. Alla är vi olika och detta borde vi uppskatta mer, för istället att stänga in oss i sitt varför inte lyssna på andra och faktiskt kunna ha en rolig stund på så vis? :)

Fintisdag med finväder, finjobb om en liten stund. Hoppas på en lika trevlig kväll som igår :) 

Helgen har varit lugn och fin. I fredags var jag iväg på en liten tripp under förmiddagen, sedan lunchande jag med mamma och Nils innan de åkte till Sthlm och jag hade planer på att springa lite. Detta uteblev då regnet öste ned och jag tappade motivationen till löpningen. Dessutom kändes mina skav av fortfarande ganska rejält så då var det skönt att stänga in sig och glo på Desperate Housewives i mängder, äta tacos (Dr Sadness) samt tvätta samman med tvättmaffian.

Tvättmaffian är alltså två kvinnor som sitter i tvättstugan hela kvällen. Bokat 6 st tvättmaskiner + att de frågar om de kan låna en av mina när jag är klar. Tvättar en gång i månaden eller vad?! haha.

Lördag inleddes med låååång sovmorgon till kl 10, redi gött! Frukost i magen sedan distanspass på 20 km, fint väder och tungt var det då jag ätit socker kvällen innan men jag tog mig runt och var glad för de. Sedan tog jag en sväng ned på Matfestivalen för att kika läget. Mycket folk vare och mycket saker att titta på. Sedan drog jag hem, fortsatte med DH maraton och bara nöjt av att vara själv. Sådant ska man inte ta förgivet, det är en lyx ibland kan jag meddela! :)

Söndagen vare dags för jobb, flertalet kunder kom och grattade för prestationen på 12 timmarsloppet vilket var riktigt skoj! Hade även lite flyt i städningen, dammsög friavikts avdelningen där mina små spännisar så snällt flyttar sina saker och lyfter upp vikter så jag kan dammsuga. Sötnosar! Och varje gång jag lyckas köra hela avdelningen utan att slå skallen i någon stång blir jag glad!

Efter jobbet klev jag i löpoutfitten igen och drog iväg på en 20 kms runda. Så två dagar i rad kunde mina ben prestera - så glad! Jag älskar dessa stockar som sammarbetar med mig och gör mig till viljes. Och tro för all del inte att jag tänker utmana ödet genom att springa idag också, för idag är det vilodag. Ibland verkar folk tro att jag inte vilar, vilket stör mig. För hur ofta säger man högt och ljudligt "yepp, idag kör jag vilodag igen!!" nej, det är inget man skryter med för det är något man gör med en självklarthet. Att däremot kunna springa 20 km två dagar irad är ingen självklarthet och det är något jag önskar folk kunde säga "wow, härligt jobbat!" istället för att börja muttra om hur viktigt vilan är för dig. JAG känner min egen kropp, JAG vet vad och när den behöver vila. Så varför vila varannan dag och missa värdefull träning när jag satsa på Ultra? Dags att fixa med matlådor för kommande dagar och även göra lite ärenden.

Ha en toppenfin måndag! :)