SOMMARTÅGET 2013

Sommarens häftigaste, roligaste, skönaste, bästaste helg har precis varit och jag har njutit. njutit massor, med massa härliga människor och massa härlig och fin löpning. Men äsch, vi tare från början!

I fredags åkte jag till Jönköping för att sova på hotell helt själv (väldigt skönt ;) ) Mötte upp fina Maria och knallade till hennes hotell där flera andra tågdeltagare bodde också. Det var dags för middagsbuffé och lite prat inför lördagen. God mat (massa lax!) slank ned och härlig stämning. Alla var glada och pratiga inför dagen med stort D. Vid nio tiden knallade jag till mitt hotell och slängde mig i sängen. Sov som en prinsessa och vaknade relativt utvilad kvart över sju. Käkade hotellfrukost och gjorde mig i ordning. Det var äntligen dags! Sommartåget 2013 skulle gå av stapeln. Det innebär att ett gäng galna löpare möts upp, utklädda, och springer Jönköping - Gränna + Visingsö. En total sträcka på 46 km. Det är pauser för vätska och fika längst vägen och partygruppen går så klart i backarna när vi sprungit halva vägen. Måste ju spara på benen inför kvällen ;) Alla fall, tog på mig min outfit och begav mig för att möta upp de övriga deltagarna.

Taggad till tusen begav vi oss sedan iväg, tokfint väder och härlig stämning. Genom Jönköping och sedan genom lite bostadsområden och stora vägen. In i mindre lantligt område för som är väldigt mysigt att springa vid, innan vi kommer till Café kackel. Där delar vi sedan upp oss i tre grupper, snabbagruppen, mellangruppen och partygruppen. Vi tre rödhåriga valde partygruppen som går i backarna och inte gör mycket för att stressa på.

Solen stekte på ganska bra så jag drog på mig en rejäl bränna kan jag berätta.. Genom Gränna kom vi så småning om och sedan ned mot hamnen och färjan över till Visingsö innan de sista 5 km skulle avverkas. Jag drog dock på mig vätskebrist sista biten innan Gränna kände jag, så drack en hel del innan färjan men kände ändå att krafterna försvann lite grann på Visingsö och de sista 5 km kändes som 15 km nästan. men kroppen i övrigt var med, lika så psyket. Jag har ju det i kroppen efter alla långpass i år så det var inga problem för den delen.

Sedan var vi framme! Vi fick slänga oss i polen lite snabbt innan vi checkade in och duschade mycket skön dusch sedan gjorde oss redo för middag och dansa hela natten. Riktigt god mat återigen, supertrevligt sällskap, det finns så många fantasiska människor i denna krets!

Stort tack till Mirre och Suss som fixar detta år efter år, grymma tjejer är vad ni är! :)

4 dagar till sommartåget och jag längtar som en galning! Idag har jag jobbat 9-14, ingen lång dag direkt utan lagom ändå. Jag cyklade därefter hem och taggade till på vägen. Vääääldigt varmt ute var det men jag hade tänkt springa 15 km idag. Längsta distansen på 3 veckor. Knappt sprungit något det senaste och känner mig svullen och äcklig. uuh.

Men väl hemma så pratade mamma något om grönsakshuset så jag hängde på. valde att skjuta upp löpningen någon timme till lite svalare väder. Sedan hemma var det dags för tvättstuga innan vi fikade mellanmål och taggade till. vid fem tiden stack jag iväg. utan klocka och utan massa tvång på tider och hastighet. Det enda jag hade i skallen var 15 km, så långsamt som det krävs. och det gick galet långsamt kändes det som. Typ 7 mins tempo (inget illa menar mot er som håller de i vanliga fall!) men jag tog mig runt. Mycket nöjd då jag dessutom, dagen till ära, valt att vända på rundan och springa åt andra hållet. Lite mer mentalt, men samtidigt avslappnande. För rundan börjar bli lite som min stagårdsrunda i Bollan, jag kan den utan och innan, känner mig hemma och avslappnad när jag springer den. Okej, inte hälften så avslappnande natur som stagårn men ack så skön då den går på asfalt hela vägen.

Visst gjorde det ont, visst var det segt. Usch, vad har jag gjort med min kropp tänkte jag flera gånger om.. låtit den förfalla pga en icke fungerande höft. Visst, jag har tränat men jag har ätit massor också. Kommit in i det igen och ska nu kämpa mig ut ur detta. Sommartåget på lördag och jag längtar mig sjuk, men då vill jag inte ha ont i kroppen och tycka att det är så äckligt jobbigt som det var idag. punkt liksom. Men kroppen mjukades ju upp allt eftersom och det var skönt, tungt men skönt. När jag var klar hade jag minsann inte alls hållit så segt tempo som jag trodde. Knappa 1.20 tog de tydligen på 15 km :)

Nu är det fullt ös medvetslös till lördag, imorgon jobbar jag hela dagen, först städ sedan actic. Torsdag är det "bara" actic och fredag jobbar jag öppning på actic innan jag åker till jönköping och ska sova på hotell sedan är det dags; sommartågeeeeet! :D

Klev på mitt helgspass igår kl 13. Innebär jobb igår 13-20, idag 8-16 och imorgon 9-14. Inte mig emot om det inte varit för att jag sovit så grymt dåligt i natt! Legat halvvaken, vridit och vänt på mig. Vaknat flera gånger och hållt på.

Nåväl, det är bara att köra på't tänker jag. Efter jobbet blire träning dryga timmen tänker jag innan hem och slappa, läsa bok. Har totalt fastnat i Femtio nyanser av honom. WOW säger jag bara! Bästa boken jag läst på väldigt väldigt länge, man sitter och fnissar uppkurad i ett hörn och kan knappt släppa boken. Tar med den vart man än går här hemma. Imorgon ska jag ju äntligen få springa igen, det är baara en vecka till sommartåget och jag känner mig totalt ur löpform men detta ska vi få igång igen. Hoppas höften håller efter över en veckas uppehåll från löpning. Den känns fortfarande i vissa lägen, framförallt efter att jag suttit ned. Så tror det snarare är någon sådan kompression som gört framför löpningen. Klart löpningen är bra menar jag! haha. Men ska ändå försöka fortsätta med både crosstrainer och styrka mellan löpningen i sommar för att behålla en stark och hel kropp framför allt inför mitt kommande 12 timmars lopp.

Nä, nu ska jag dricka upp kaffet och börja dona på för jobbelijobb idag. Vi ses väl på actic folket? ;)

Göteborg för en natt. Marias 25 års dag/kväll/natt. Ska beskriva den i så få ord som möjligt.

Åka tåg. Massa tjejer i en lägenhet. Fniss och skratt. Color med färgtema orange. Dans. Söt bartender. Mer dans. Snygg skåning. The moniker wannabe. Vandring i natten. Soluppgång på ett tak någonstans. Buss hem vid fem. Sova. Bra natt.

Tack Göteborg för denna gång!

Dags för en ny arbetsvecka - gött! Känner att jag börjar komma in i ett flow och trivs riktigt bra just nu. Igår hade jag en helt ledig dag och visste inte vad jag skulle göra liksom?! Blev rastlös nästan direkt, så knatade ned till stan och handlade lite och sedan hem igen.

Vände i princip bara hemma, drack vatten och sedan cykla jag till gymmet, prata med Sebastian som jobbade innan jag satte igång med träningen. 45 min på crosstrainer, varierade mig med framåt med händer, framåt utan händer, bakåt med händer och små intervallryck liksom. Bara för att få tiden att gå. Varför crosstrainer tänker ni? De gör jag också! Men det är för att jag lovat min kära far att vara utan löpning en vecka, känns motigt men då ska jag tusan träna konditionen på annat vis! Så körde där först, sedan gick jag och körde lite styrka för baksida axlar/skuldror, utsida höft, enbenspress, rotatoscuff, magövningar och en ryggövning innan jag begav mig till crosstrainern för avslutande 20 min. Kändes riktigt bra efteråt! Detta ska jag fortsätta med hela veckan känner jag, peppad till tusen :)

Idag blire dock vilodag för jag har fastedag så då ska man inte göra utöver. så blir la att man städar av på gymmet, drömde om det i natt så ;b haha. Men det är gött, tiden går och det känns bra att ha gjort något :) Sedan äre ju måndag så då blire nog massa trevligt folk på actic - vi ses där! ;)

jaani, ni märker kanske att detta med bloggandet avtar mer och mer? jag har inte direkt något att skriva om känns det som. Dagarna avlöser varandra, vissa innehåller träning, vissa innehåller jobb, jobb jobb och träning, vissa är en hel drös med tågluffande osv.

Nå! Senaste inlägget var från 11e juni, det är alltså 15 dagar sedan...  snabb summering. Jag har återhämtat mig efter distansrekordet på 6 timmars, helgen efter sprang jag och Torill till Hjo, med Jessica på cykel som sällskap. Då skrapade vi ihop 32,5 km. Väl framme kände jag av i höften samma smärta som jag hade för något år sedan så då valde jag att vila från löpning några dagar samt boka tid hos en naprapat.

vad gjorde vi i Hjo av alla ställen tänker ni då? (h)Jo, vi hejade på finaste Ida som cyklade Vätternrundan den dagen, nöjt av vädret och alla glada människor. Kanondag i det stora hela förutom höften. Superfina Maria kom på besök måndag-tisdag också, underbart att träffa henne igen! Vi hade toktrevligt och sa att detta ska göras om!

Efter det har jag varit hos naprapaten två gånger, mannen där har viftat runt med mitt ben för att få höften i så avspännt läge som möjligt, han har armbågat mig på mycket ömma punkter i rumpmuskeln så jag ville sparka honom samt gett mig lite tips på hur jag kan göra för att få innersidan av låret att slappna av mer vilket tydligen är den stora orsaken till min smärta. Så jag lydde honom, vilade i massor, tågluffade till Bollnäs. Firade min kära far som fyllde 50 år, sprang 16 km med Sandra, tågluffade hem samt hann med att göra de där rörelserna en gång. När jag kom på återbesöket var min insida mycket bättre sa han. Jag hade skött mig! så där ligger man i bara underkläder med en liten handduk över sig och känner sig sjukt stolt över att kroppen minsann lyder order.

Så detta ska självklart fortsättas göras, för jag kan säga att det är inte jätteskönt när man känner hur han trycker in armbågen i rumpan och pressar. Jag ville mest skrika, sparka och springa därifrån.

Sedan klev jag ju på min arbetsvecka idag. Började lite lätt med ett 6.15-15.30 - ish pass. Därefter taggade vi till och körde cirkel. och gisses så vi körde! Efter första varvet trodde jag nästan jag skulle spy, så efter sista varvet och utpumpningen mådde jag lite illa och yrselig. Men vi fixat! Stationerna då (äru med Susanne?); Plankan på boll, sidohopp över låda, breda + smala armhävningar, flygplanet x 2, dips, magövning med stång, utfallshopp + upphopp, baklänges burpees, rodd, hopp över låda och sedan en slags idioten med grodhopp. Har jag missat någon nu? Sjukt jobbigt och jag var trött redan innan. Men efteråt var jag mest darrig i benen och endorfinfylld. Gillart!

Jag har dessutom börjat med 5:2 metoden som innebär två fastedagar i veckan med ca 500 kcal i intag. Det fungerar rätt bra, har bara hunnit med två dagar ännu. Imorgon är tredje dagen. Sedan på fredag tänkte jag testa benen lite och lördag tänkte jag försöka mig på ett tvåmilapass.

Sådär ja, då var väl ordningen återställd, som sagt. Jobb, träning och massa resande. That's my life.

Puss på er! ;>

Godkväll!

Har haft ett toppendygn i götet med finaste Tessan :> Åkte dit igårkväll, där blev jag upphämtad och vi åkte och handlade. Lite götta, hyrde filmer och gjorde oss redo för en mysigkväll. Riktigt trevligt och vi hann med två filmer innan vi stupade i sängs. idag klev vi upp vid nio, käkade frukost, färgade hår och gjorde oss redan redo för en dag på Liseberg!

Kom dit till 13-ish. Massa massa massa folk så de tog oss över en timme att komma in och sedan få åkbanden. Så efter typ 1½ timme lite drygt hade vi väl kommit fram till första karusellen. Asläskig men jag hade ju korkat nog insisterat att vi skulle åka den..trodde jag skulle dö x antal gånger under åkturen men jag överlevde! Därefter var ju klockan helt plösligt halv tre så vi knatade och käkade innan det var dags att ta nya tag. Tessan lurade upp mig i Lisebergsbanan med orden "den är inte farlig, den går typ i våger fram och tillbaka bara!" jomenjustja! Och undertiden vi åkte så körde hon upp händerna i luften, tanten i mig ville väsa åt henne att ta ned dem så hon inte råkade fastna i något på vägen liksom! men hon klarade det och så lika jag!

Nytt mod gav vi oss på uppskjutet (även detta min korkade idé), de enda positiva där var väl att Tessan vrålade i lika mycket dödsångest som jag - hehe -. Direkt på detta körde Tessan uppswinget vilket jag aldrig mot några pengar i världen skulle ge mig på. Sedan körde vi på med hanghai, underbara karusell!!! Jag älskar de äckliga pirret som man får i magen. därefter en annan fin snurrrkarusell. Tessan fick mig även att åka två vattengrejer så vi blev tokblöta båda två, men roligt var det. Sedan körde vi på med hanghai igen innan vi skulle bege oss mot centralen. Och då hade vi den underbara turen att hamna bredvid två kompisar, män omkring 35 års åldern. Där ena gillade karuseller, andra tjöt som en tjej. och stönade däremellan. vi skrattade så vi trodde vi skulle kissa på oss nästan, helt underbar åktur måste jag säga!

Underbar dag, underbart sällskap och sjukt roligt har jag haft. Detta måste helt klart göras om! <3

Råda Ultra Natt - 6 timmars

Då var det gjort, mitt livs andra 6 timmarslopp är genomfört. Dagen började med att jag sov till tio, chillade runt utan att stressa massa. Vid ett tiden åkte jag ned till stationen för att hämta upp Jennie. Väl på plats hör jag en pappa säga till sin son samtidigt som han pekar på mig "Skulle du vilja åka tåg med hon?" vet inte riktigt vad jag gjort för att dra åt mig den uppmärksamheten?

Åkte därefter hem, handlade frukost och knatade till rummet vi skulle ha efter loppet. Där efter var det i princip dags att byta om och bege sig där vi skulle bli upphämtade. Ett glatt gäng på fyra personer styrte kosan mot Råda. Det var snart dags! Jennie hade ju ett hopp på ca 6 mil, jag hade en plan på att genomföra 6 timmar, kanske komma upp i 5,2 mil för att klå gamla rekordet. Men framför allt lyssna på kroppen, trots allt bara 6 dagar sedan jag sprang maraton. Väl på plats hämtade vi ut nummerlapparna, fick även en påse bröd som gjorde Torills dag och kväll. Hennes glädjetjut över den påsen är nog oslagbar :)

Kl 18 gick startskottet, då skulle vi springa/jogga/lunka/gå i 6 timmar, fram till tolvslaget. Banan var enligt arrangören "lätt kuperad" men det kom vi underfund med att naah inte lätt. Ganska så superjobbig och sugande bana. En dryg backe där Jennie efter några varv började gå, men jag kunde inte gå pga mitt knä som gjorde ont i sträckt läge. Det var bara att gilla läget och jogga även där liksom. Efter ca 2-2,5 timme började vi båda fundera i tankar kring att bryta loppet. Jennie hade problem med andningen för allt pollen då hon är allergisk. Och mina ben började strejka när vi gick istället för joggade. Men utöver de höll vi modet uppe, fick påhejningar av andra löpare och hejade på de andra också. Det var en hel del lag som sprang stafett så att säga. Så då var de inte samma personer varje varv utan det varierade och de hade ju - konstigt nog - högre fart än oss ensamlöpare. ;) Men vi kämpade på, kom upp i 30 km, räknade ned till maraton och ultradistans. Vi sa de "maraton, sedan får vi se om kroppen orkar mer eller inte". Kom närmare och närmare. Vid 35 kändes kroppen rätt okej, så länge jag joggade så gjorde det inte lika ont som att gå, och Jennies anding kom och gick. Så då började vi räkna på att kanske kanske, 1,5 timme kan vi fixa 15 km på.. Så vi körde på, mindre prat, mer fokus. Ena foten framför andra, ett varv i taget. Poff var vi uppe i marathon distans, sedan pang vare ultra distans, då var det 9 km att fixa på dryga timmen, det skulle kunna gå!

Jennie fokuserade först på 50 km, sedan så muttrar hon och säger "nej, vi ska fixa 52 km så du får distansrekord! Du sprang maraton i lördags, du kämpar fortfarande. Då ska du ha ditt nya distansrekord också!" så vi körde på. Tjoff var det 30 min kvar, såväl som 3 varv kvar till 52. Vi skulle fixa det! Fick nya påhejningar vid varje varvning, folk som skrek över hur duktiga vi var som bara matade och matade varv efter varv. Speakern uppmärksammade oss vid nästan varje varvning, även snabb fram och vilja intervjua när vi tog till oss av godheter och vätska vid varvning. Men icke, vi körde ba!

Rätt vare var så var den där, backen, för sista gången. Vi tog den med storm, ägde sönder den totalt. sedan var det bara några hundra meter till "mål". Springer in på ca 5.55 någonstans, kramar varandra. Glädjs över våran seger för vår egen skull, seger över kroppen, över omständigheterna och mitt nya distansrekord. Så nöjda! Där efter var det bara att vänta in den sista utmätningen. Vi fick till slut ihop 52 490 m, en ny medalj och mycket ömma ben. Men det vare värt!

Superstort tack till Jennie för stödet, peppen och sällskapet hela kvällen igår. Båda gav och fick den motivation och stöd som behövdes för att kunna genomföra.

Ni vet vad de säger: Pain is temporary - quitting lasts forever ;)