Alla inlägg under augusti 2013

Av Isabella - 27 augusti 2013 21:26

Hoppsan sa, här sitter man igen. Gluttar genom och funderar. Kanske, ska man verkligen anmäla sig? Galenskap, men ack så kul!


Jaa, jag sitter och kikar på olika löplopp jag är sugen på. Benen känns bra och de enda krämporna för tillfället är blåsor på småtårna. Men inte värre än att jag ikväll kunde ut och jogga 5 km med mamma. Satt riktigt fint att få röra på sig :)


Loppen som jag funderar på är: Lidingöloppet 30k, Berlin maraton, 6 timmars i Borås, 6 timmars Skövde, Lidingö Ultramaraton 50k... ja ni ser, det kryllar av massa fantastiska lopp! samtidigt har ju Sälen/vasaloppet precis släppt bomben om att man kan springa ultramarathon från Sälen till Mora nästa år - DOCK! krockar det med 12 timmars nästa år igen skulle jag tro. Så får nog dessvärre stå över det, kanske köra på Öppetfjäll eller Sälen Fjällmaraton :) Sånt som märks ;)


Idag har man jobbat extra på skola, stödpersonal i klassrum. Skoj att vara tillbaka i skolan och ska dit imorgon igen. Tanken är att jag ska springa hem från jobbet då så kroppen får komma igång igen, göttigt värre. Jag älskar löpning och efter helgen inser jag det ännu mer att detta är något som jag verkligen vill fortsätta göra. Bara kroppen håller så är det Ultra jag ska satsa på :)


Hoppas ni alla har en toppenvecka och vrider ut de sista i augusti nu ;) Puss!

Av Isabella - 25 augusti 2013 18:36

ajajaj, kan meddela att man nu haltar pga smärta i knän och fötter. Fötterna känns som fotbollar och knäna inte långt ifrån. Men jag har klara't!


Hepp, ta allt från början kanske?


Kl 17 igår åkte jag och mamma ned till Söders IP, där var det ett gäng galningar i full gång. (Vissa mer och vissa mindre) 48 timmars startade ju trots allt nästan 30 timmar tidigare medans 6 timmars bara hade en timme kvar. Så 6 timmars började öka takten för att jaga de sista km man kan skrapa ihop, grymt att se vilken fart vissa kan uppbåda efter 5 timmars löpning lite drygt!


 


Nerverna kom igång men jag hittade Thomas och hans son Arvid så prata lite med dem som ändå är mitt uppi 6 timmars. Senare ska Thomas svira om för att fortsätta med 12 timmars också. Passar på att dona på med det sista innan loppet, kissa, hämta nummerlapp och fixa med chip på skorna. Mamma åker hem för att käka och hämta Nils innan de ska komma och heja på mig någon timme. Kl 18 går startskottet för oss 12 timmars, det var bara att köra på. Samtidigt som man försöker hitta fokus på att inte springa förfort ska man också försöka komma in i ett bra tempo som man ska orka hålla ett tag och inte fokusera förmycket på hur lång tid man ska hålla på. Jag menar, 12 timmar - jisses! Varv efter varv rullade på, man sprang och pratade med andra, sprang i sin egen värld och bara var.


   


Fick support både i form av medlemmar från gymmet, kollega och chef. riktigt skoj! Tacksamt kan jag meddela då man har någonting att se varje varvning :) Satte upp att försöka dricka varje kvart och äta något varje halvtimme ungefär. På så vis rullade tiden på och poff var första timmen gjord och så höll man på. Efter drygt en timme kom mamma och Nils och kikade också. De hade med sig både Pepsi max, snickers och salta nötter. Riktigt fint att ha lite eget att plocka med! :) Så efter 3 timmar tog jag första snickersen och den satt fint, drack pepsi också eftersom det är typ det bästa som finns ;)


 


Fram till ca 2,5 h var det ganska mentalt jobbigt. När jag sedan kommit upp i 25 km sa jag till mamma "Nu är jag en fjärdedel till 10 mil!". Efter detta så släppte det mentalta ganska mycket, det flöt på och man började jaga km för km. Mamma och Nils åkte när jag kommit upp i dryga 3 mil. Sedan började jag fokusera på att fixa pb innan 6 timmar var avklarat. Så tog då rygg på en tjej som jag höll liknande tempo som. Bra precis innan 6 timmar så fixade jag 53 km - nytt pb! Och att jag dessutom fixade det på mindre än 6 timmar gjorde mig ännu gladare. Men efter de saktade jag ned. Nog för att jag fortfarande hyste hopp om att fixa 10 mil så tänkte jag att det är bättre jag lyssnar på kroppen och tar det pö om pö. Fokusera på en mil i taget - upp till åtta mil skulle jag alla fall sa jag till mig själv. Fick gå och kissa tre gånger men man ville inte göra de allt för ofta liksom.


Tog min andra snickers efter vändningen vid 6 timmar. Fram till de hade klockan faktiskt gått ganska fort. Detta kan ju bero på att man mentalt var förberedd på 12 timmar. Då jag de första två timmarna sprang och funderade på att bryta fanns dessa tankar inte alls nu längre. Det var sjukt att klockan var över midnatt och man fortsatte nöta. Kom upp i 6 mil, 6,5 mil, 7 mil! Vid kl 3 på natten tog jag den tredje snickersen för att fira att jag lyckats komma till 7 mils strecket. Tjugo över tre stod en kompis från gymmet som hängde vid staketet, jag tvingade honom att gå med mig tre varv innan han skulle åka hem och sova. Så himla skoj att det faktiskt finns folk som ställer upp och kommer och hejar på den tiden på dygnet! Gick där och pratade, berättade att jag bara hade 3,5 timme kvar.. insåg sen att nej det är ju bara 2,5 timme! haha man blir så tidsförvillad när man springer runt runt. Kroppen värkte, fötterna och knäna och huden värkte. Höfterna var stela och ömma men inte så som jag haft ont förr utan bara trötta liksom. När dessa tre varv gått fick jag en kexchoklad och en sportlunch som tacksamt togs emot. Allt som man kunde ha tillgodo var ju perfekt!


Vid halv fem kom mamma och Nils, de hade med sig Oboy - så sjukt gott!! De turades om att gå med mig når jag valde att ta ett varv eller två med promenad. Vill påpeka att jag ännu inte satt mig ned och vila mer än när jag skulle kissa. och det fanns inte heller behov för de, jag var pigg på ett konstigt sätt! När det var 1,5 timme kvar hade jag kommit upp i 85 km. Så de fanns fortfarande en möjlighet att komma upp i 10 mil om jag verkligen försökte. Men jag hade så ont i kroppen och valde hellre att gå med jämna mellanrum, Sa till mamma att målet var 95 km, allt efter det var bonus. Så jag stapplade/joggade/sprang/gick på till jag kom upp i 95 km. Då var det sedan 20-25 min till slutskottet. Nils gick därefter ett par varv med mig och mamma ett varv. Så tänkte jag att jag skulle springa sista fem minuterna. Tiden hade på något konstigt sätt gått otroligt fort för att vara 12 timmar. Man fattar det inte riktigt, 12 timmar!


5 min kvar och jag rullade igång benen igen, sprang på och när jag sedan hörde slutskottet stapplade jag till, la mig ned och bara andades, försökte fatta. Fick beröm från en medlöpare om att jag varit som en durasell kanin, gjort otroligt bra ifrån mig. Man hejar ju på varandra längst banan. Ger och man tar av positiv energi och pepp liksom. Det var kul att höra att folk tyckte man flöt på så bra ändå :) haha. De sprang runt med mäthjulet och skrev upp resultatet innan vi fick stappla upp och få våra medaljer och lottade priser. Smärtfyllda steg kan jag säga i trappan!


   


Jaa, vad blev resultatet undrar ni nu då?


97 492 m, ett nytt pb med 4,5 mil. Om jag är nöjd? JA! Inte tio mil men jag var ack så nära och folk trodde man skulle fixa någonstans mellan 7-8 mil. Jag sprang nästan tio mil! Känner mig oövervinnerlig!

 

 


Av Isabella - 24 augusti 2013 09:52

Ouh, snart är det dags! Mindre än 12 h till start. knappa 8 h för att vara sån! PIRRIG är vad jag är. Och det har jag verkligen märkt av i veckan hur mina nerver är. Som jag skrev tidigare så har mitt humör gått upp och ned, även har mitt sockerberoende kommit fram på ett sätt jag trodde och hoppades jag hade kontroll över. Men igår blev det bara blä av allting. Blä på dagen, blä på socker och blä på mig. Men jag kommer närmare och närmare att acceptera detta beroende, närmare att acceptera att jag inte kan hantera det och därmed också kunna fokusera på att få bort det ur mitt liv.


För när man accepterar och förstår är det lättare att hantera. Precis som en alkoholist som till slut inser att de inte heller kan ta de där få dropparna för då rasar allt och man måste ha mer och mer och mer och man är nere på botten igen. Så blir jag också. Det är ingen undanflykt utan det är något jag måste ta tag i. Så från och med imorgon, efter kvällen och nattens lopp ska jag fokusera på att återgå till min kost jag hade innan. Fokusera på mål och komma ihåg känslan från igår. Illamåendet och ångesten som infinner sig. Men på ett sätt är jag glad över att det skedde igår, och inte idag tex. För då hade loppet ikväll gått sämre än sämst. Idag är det nytt fokus som gäller, ny insipiration och motivation. Så ut med det gamla och in med det nya. Sluta grubbla och bara titta framåt.


Ikväll är det alltså dags! Jag peppar till med mycket sömn, vila och kaffe. Sov till kl nio igår. och halv tio idag. Somnade vid kvart i elva igår. Så mycket sömn blir det, men som jag tänkte för mig själv igår "imorgonnatt blir det ingen sömn". WOOP, pirr och nervositet attack..... ^^, Idag blir det till att printa ned en lista av distansmål och belöningar samt bygga pussel och ladda mp3an för att kunna slappna av och släppa pirret lite mer :)


Hoppas ni får en toppendag allesammans! Om jag orkar så kommer en update imorgon annars blir det till veckan ;)


PUSS!

Av Isabella - 20 augusti 2013 09:44

Det känns i hela kroppen att det närmar sig det stora läskiga som sker på lördag kl 18. Det känns i min sinnesstämning också. Jag känner mig som ett vandrande pms monster. Vill fräsa ifrån för allt och hellst av allt stänga in mig från alla andra och bara fokusera och köra mitt.


Men självklart ska jag jobba och kunna prestera på jobbet, ge alla kunder de som de har rätt till - ett perfekt bemötande just för dem. Sedan bor jag ju hos två stackare som också råkar ut för detta monster. Jag ber därför om ursäkt till alla redan nu om ni skulle känna att jag inte bemöter er som vanligt, det finns tack och lov en anledning bakom men samtidigt så är det ju fel. Men ni får försöka ha överseende till att det är min första riktigt stora tävling, något jag aldrig trott jag skulle göra, tills för knappa 5 månader sedan när Anna knallade in i mitt liv, en PT med krut och härlig motivation och säger utmanande "Vi kör 12 timmars i augusti!" där och då bestämde jag mig. JA, det gör vi! Dock kan hon inte delta pga hennes rygg. Men hon och dotran ska komma och stötta och heja på. Jag älskar alla människor som finns runt om och är så tacksam för detta.


Sedan har jag till detta dragit på mig en ny favoritlåt som jag spelar såfort jag får chansen: Medina – Miss Decibel . Denna kommer hjälpa mig genom veckan. Nu är det bara fokus; hålla den tänkta kosten, hålla humöret på topp och samtidigt njuta av livet. Vi lever bara en gång, försök därmed att göra det bästa av varje dag!


Blir det extra tungt en dag tänker jag tillbaka på något distanspass som jag var extra lycklig under. Kör bara, allt är här och nu. <3

Av Isabella - 18 augusti 2013 19:38

Gårdagens jobb kändes som flera dagar, det var låååånga timmar. Inte så jättemycket folk och jag städade på lite granna. Började ju dagen med att dammsuga friavikterna när de var i princip folktomt där så det var gjort. Sedan tog jag även konditionen innan jag kände mig nöjd med det städet ;)


Hade ju mina fasta tider på dagen att räkna ned till: förmiddags mellis, lunch och eftermiddags mellis. Sedan kl 16 slutade jag och då var planen att ta 15 - ish km men jag var så omotiverad, trött och sliten kände jag. Stod och suckade. Försökte peppa mig själv och motivera. Då är jag glad att jag har PT Hanna i närheten som när man verkligen känner; för att strunta i löpningen åka hem baka sockerkaka och smeta på massa nutella, sedan vräka i sig en B&J på det - vänder på det genom att titta på en och säga "Tänk, fokusera på målet!". Precis de rätta ordet man behöver där och då. Då var det bara att vända på energin, snöra på sig skorna och bege sig ut. Ganska varmt och mör i kroppen efter veckans träning stapplade jag iväg runt stan en sväng innan det blev lite bergsklättring (en aning överdrift men äsch) och avslutningsvis komma hem med alla fall 11 km att tillgodo räkna. 11 km är bättre än 0 km! Tackar Hanna för den motivationen, benen var som tunga timmerstockar och energin var som bortblåst men jag gjorde det!


Väl hemma sedan slog det mig, jisses; 7 dagar till galenskapen tar en helt ny form. 7 dagar är kort tid, bara en vecka. Vi vet alla hur snabbt en vecka går! 7 korta dagar till 12 timmarsloppet startade. POFF, PIRR, MOTIVATION, KÖRBA!


 


Sedan idag laddade jag om för ett nytt jobbpass, inte alls lika långt som igår utan idag var det 9 - 13.30 som gällde. Tog bilen dit och hem för att spara på benen ytterligare, ville inte få samma soppatorsk som dagen innan på mitt planerade avslutande distanspass för denna vecka. Började dagen med att dammsuga och våtmoppa gymgolvet. Kändes bra att ha gjort detta. Sedan chillade man runt lite, pratade med lite folk och tog det lugnt. Packade ihop ett helt gäng matlådor (tror det var tio - tolv st..oops) innan jag for hem. Regnet kom och det stormade. POFF försvann all, verkligen all motivation för ett distanspass. Jag började dividera med mig själv om att jag skulle vara nöjd med 20 km. (Fast de vet vi ju att de skulle jag inte alls. Inte på en fläck). Dessutom hade jag lärt mig hur smhi fungerar. De säger regn och blåst. Jag vet då att de troligen inte blir regn och inte fullt så blåsigt. Grävde fram mitt pannben av stål, klädde på mig kompressions strumpor, shorts och t-shirt + vätskeryggan så klart! Begav mig och det rullade på, mycket bättre än igår och jag började även fundera lite på om man kanske skulle ta en extra sväng för att komma upp i 30 km istället för "bara" 28,5 km?


Sagt och gjort bestämde jag mig för detta, trots att det bitvis blev lite segt att springa så tänkte jag hela tiden 30 km. Jag sänkte farten, tänkte på Hannas ord och nästa helg. Dessutom kände jag att benen var med mig på ett helt annat sätt än förra gången jag sprang den distansen, då jag huxflux började gå efter 20 km. Det skedde inte idag. Idag sprang jag hela vägen, stolt som jag vet inte vad struttade jag ett extra varv här omkring innan jag nöjd klockade 30 km på 2 timmar, 46 min och 26 sek.


 


Så denna vecka har gett mig 86,5 kms löpning!! Känns ju helt sinnes. tror inte jag haft den träningsdosen på ett tag så detta känns toppen. Nu ska jag mest ligga still resten av kvällen, njuta av att benen känns lite möra och fokusera inför nästa helg.


"Tänk på målet!"

Av Isabella - 16 augusti 2013 10:01

Trötta ben, väääldigt trötta ben har jag idag kan jag meddela! Även om jag (enligt mig själv och känslan) inte tog ut mig fullt så mycket som jag brukar på cirkeln i onsdags så lurade kroppen hjärnan.

Vaknade mitt i natten, smärta i benen och kissnödig - ingen bra kombo! Så för att mjuka upp min stackars kropp lite tänkte jag simma. Tog rygg på mamma i bassängen och vi körde om ett par stycken. 1000 m sa jag, sedan var det bra för min del. Mamma lurade mig på 1050 m, då vare ju bara att fortsätta! Så 1500 m blev det till slut.


Sedan var det dags, första arbetsdagen efter 5 dagars "semester", kändes lite konstigt. Men kör ba kör som sagt! Relativt bra drag på gymmet nu när folk inte har semester längre och därmed försöker komma tillbaka till vardagen - we like! Kvällen rullade på, rätt vare var så var klockan åtta och jag fick sluta. Eftersom jag åkt med mamma ned så var jag ju tvungen att ta mig till fots hem. Då hade jag planerat löpning - bra tänkt Bella, precis vad dina ben vill ha. Mer löpning! Kan meddela att dessa 5,5 km var ungefär femtiogånger tyngre än måndagens 20 km. Varje steg smärtade och på något konstigt vis känns 5 km längre än 20 km. Hur fungerar det? Någon annan som upplever detsamma? Nåväl, summasumarum av denna väldans långa inledning är = Fredag - vilodag - glada ben. Nog för att jag kommer cykla till och från jobbet så de blir 11 km-ish men får la se till att jag trampar lätt och glider långa bitar!


Hepphepp, folks! Nu laddar vi för jobbhelg + löphelg. Jag sammanställde ju mina löpta mil häromdagen, 145 mil i år. Det tar sig! Så i helgen blir det löpning för fulla muggar, försöka få ihop åtminstone 3 mil är tanken, kanske mer. Då blire alla fall 7 mil denna vecka och jag kan med gott samvete gå in i en laddningsvecka nästa. vad tror ni om de?


Nä dags att iväg och handla, måste ju bunkra upp med massa mat när man ändå snudd på ska bo på jobbet i helgen; 13-20 idag, 8-16 imorgon och 9-14 söndag. FOOOOD ;>

Av Isabella - 14 augusti 2013 19:43

uuh, här halvligger jag nu i soffan efter att ha dött cirkeldöden åter en gång. Dock inte lika hårt som de föregående gångerna men dock ett riktigt bra pass!


Det är trötta ben som sitter på mig just nu, i måndags begav jag mig ut på ett "härligt" distanspass. Det skulle enligt smhi (och när man tittade ut) vara spöregn - risk för åska - och ca 12-13 grader ute. Så jag klädde mig för just detta; långärmad tröja och långa tights. Kom ut och det slutade regna precis. Jag hade med mig en liten vattenflaska för jag sikta på 20 km. Inte en droppe regn under hela rundan kom utan det var bara sol och omkring 20 grader! Gissa om jag ångrade klädvalet? Återigen påminnde jag mig om tatueringen; pain is temporary. quitting lasts forever. Så jag kämpade mig genom och var ruggigt nöjd med genomförandet.


 


Igår begav jag mig och köpte nya pjux och anti-skavsårs sockar inför loppet nästa helg. Dessa måsta ju såklart invigas på direkten.


 


Med gröt landad i magen begav jag mig ut (denna gång klädd i t-shirt och kortbyxor) på en runda utan klocka. Jag valde 15 kms rundan, det var lätta steg och jag njöt av varje steg! Helt underbart, att jag dessutom avverkat 21,5 km i lördags och sedan 20 km på måndagen verkade benen helt glömt bort. Och vem är jag att påminna dem? Nej precis, det var bara att rida på vågen liksom!


  


Idag tog vi en promenix till Elins för att ta en kaffe, men väl där var det liksom dags för lunch så det blev sallad istället och kaffet glömdes bort. Sedan gick jag även ned till actic för att tagga cirkeldöden samman med Suss. Det var ju sista onsdagen vi körde på ett tag nu så vi tog en final så att säga. Peppade och köttade så gott det gick. Men idag tror jag minsann benen märkte av att de var ganska välanvända denna vecka. Att jag sedan valde att ändra stegen från promenad till något som åtminstone liknande löpning påvägen hem var väl kanske inte helt genomtänkt men hem kom jag, om än vääääldgt långsamma smärtsamma sega steg. Vi hade idag 13 stationer: Flygplanet x 2, Plankan på boll, Knäböj + Hopp upp på låda, Dips, Utfallshopp + Upphopp, Kettlebells swing, Viktlöpning, Knäböj + Axelpress, Rodd, Vandrande planka, Grodhopp avslutningsvis Beda + Smala armhävningar. Uppvärmning + avslutande intervaller som vanligt. intervallerna var burpees; 40, 35 och 30 sek. PUH!


Nöjd tjej med veckan hittills duschade sedan och rörde ihop en gröt som kanske inte såg så aptitlig ut som den ändå var. Riktigt gott satt det och mycket välbehövligt dessutom.


 


Nu är det bara att ladda om, mina fem lediga dagar är till ända och imorgon hoppar jag på jobbvecka torsdag-måndag igen. Kan nog bli bra då jag trots allt jobbar med David :)


Ciao!

Av Isabella - 11 augusti 2013 19:20

Då tar en toppen helg i Göteborg slut. Helt kanon på alla sätt.

Började i fredags när jag åkte ned, möttes av Filip för en kaffe innan hans tåg gick norrut. Sedan åkte jag till Maria där vi knallade och köpte kräftor för en mysstund och sörplande. Därefter tog vi en kvällspromenad innan vi kikade på en creapy film - 127 hours eller nå sånt. Tvärsomnade sedan till ljudet av festande grannar.

Vaknade vid åtta tiden igår. Tog en lååång frukost där vi pratade om allt och inget. Sedan svirade vi om för en distansrunda i Göteborg.

Finfina 21,5 km fick vi ihop med ett stopp på café för att köpa hem varsin liten fralla som efter löpningsfika. Nomnom!

På kvällen tog vi en bio - Do you se me now? Har jag för mig dem hette. Superbra!
Knallade hem och snackade lite innan vi somnade, vaknade av världens åskoväder och störtregn vid tolvtiden på natten. Shit!

Idag vaknades det Liseberg! Massa snurrkaruseller senare så hade man väl även vunnit två kg choklad ;)
Så nu har jag fixat tilltugg under 12 timmars om ett par veckor. Woopwoop!


Kanon helg med underbart sällskap. Tack för denna!

Skapa flashcards