Goddagens! Måste bara berätta ett roligt samtal från igår på jobbet.

Jag och Mathias är väl på varsin sida av träningslinjen. Han styrketränar och ser allt med kondition som ett onödigt ont, värmer inte upp på sådant inför sin träning så att säga. Jag löptränar (ooj - chockerande va?). Så igår satt vi och pratade om mitt 12 timmars lopp. Han frågade vart vi hållit hus under hela 12 timmar liksom?! och jag svarade "Söders ip" då tittade han supernollställt på mig och frågade om jag skämtade. Jag svarade leende "Nej vi sprang runt runt på 400m banan dänne". Han ser fortfarande lika blank ut och jag börjar skratta och säger "Tänk de stackarna som hängde där 48 h då. Jag var ändå bara där i 12".

Han sitter fortfarande lika tyst och tom.. Efter ett tag säger han "Alltså.. för mig så låter det liksom som att du säger "nej men jag högg bara av mig ett finger. de andra stackarna högg ju av sig en fot.." och så tänker jag att vadå det är ju deras eget fel.." Vilken pärla eller?!

Det är de som är tjusningen med att de finns så olika folk omkring mig. Vissa blir helt lyriska när man snackar ultra, vissa tycker man är dum i huvudet och säger saker som "vadå, finns de verkligen folk som springer FYRA MIL?!" när man berättar om maraton. Alla är vi olika och detta borde vi uppskatta mer, för istället att stänga in oss i sitt varför inte lyssna på andra och faktiskt kunna ha en rolig stund på så vis? :)

Fintisdag med finväder, finjobb om en liten stund. Hoppas på en lika trevlig kväll som igår :)